Efter utsvävningarna med Music from The Elder ville Kiss börja spela hårdrock igen. Resultatet blev Creatures of the Night, tillsammans med Revenge den tyngsta skivan i Kiss katalog. Perioden i början av 1980-talet var en tämligen förvirrad tid i Kiss historia. Den sminkade eran var på väg mot sitt slut och att Ace Frehley hade […][...]

Det var ett par år sen jag slutade köpa cd-skivor med någon större regelbundenhet. För ett par år sedan la jag dessutom ett outtalat nyårslöfte att helt sluta köpa nyproducerade skivor. Det höll i minst 18 månader den gången. Men jag måste kanske erkänna, öppet och för mig själv, att jag faktiskt gillar att musik […][...]

Jag var femton år när Alive III släpptes. Då hade jag lyssnat på bandet sedan 1985, då jag först kom i kontakt med bandet i samband med släppet av Asylum. Det var också vid den här tiden som jag på allvar började läsa om musiken jag lyssnade på. Jag hade i samband med Revenge läst […][...]

2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]

Paul Stanleys kvävda, försiktigt stegrande, woo-oo-ooo-ooo-ooo, de närmast syntetiskt torra trummorna och det där omisskännliga öppna riffet från Mark St. John som vill, men inte får, ge mer. Heaven’s on Fire var låten som en gång för alla tog Kiss tillbaka till toppen efter att ha snubblat på mållinjen ett par gånger eller åkt helt […][...]

It feels good, ‘cause we’ve been doing this a long time, you know? It’s never been this explosive overnight thing for us, yet there’s always, every six months or so, this kind of change in climate when we go out on tour. Citat från intervju med REAX Music. Dr. Dog är fortfarande det lilla bandet. […][...]

I retrospektiv är väl titelspåret Crazy Crazy Nights med rätta det absolut mest bestående intrycket från 1987 års platta Crazy Nights. Låten som kanske är det mest schlageraktiga Kiss någonsin har hasplat ur sig, men som inte desto mindre är en fruktansvärt effektiv Kiss-dänga. Tonartshöjning eller inte. Crazy Crazy Nights verkar dessutom ha fått ett […][...]

Redan i förordet till boken Our Band Could Be Your Life gör författaren Michael Azerrad klart att hans text inte kommer att handla lika mycket om musiken som om människorna som spelade in den. För mig blev det där lite av en utmaning och en gnista som tändes till en idé, borde inte någon (läs […][...]

Tolv år efter bandets plötsliga upplösning samlades återigen legendariska At the Gates för en återföreningsturné för att en gång för alla avsluta bandet på rätt sätt. Både bandet och resultatet av återföreningen kan nu beskådas på formidabla DVD:n The Flames of the End. Eftersom spelningarna 2008 markerade det definitiva slutet för bandet, är också DVD:n […][...]

Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist Fever Ray Fever Ray Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker […][...]