Han har ett rätt sweet jobb, Damon Albarn, där han flänger världen runt och inspireras. Plockar upp influenser där han hittar dem. Han mjölkar och tömmer ut det han hör och ser över sig själv och skapar nya musikaliska projekt. Hans afrikanska resa började ges ut med Mali Music redan 2001. Förra året kom Kinshasa […][...]

När The Williams Fairey Brass Band 1997 släppte Acid Brass blev resultatet både märkligt som fascinerande bra. Tio dansmusikklassiker tolkade av ett bleckblåsband. Väldigt underligt. Väldigt bra. The Wurst Music Ever har, ordleken i titeln undantagen, egentligen ingenting alls med The Williams Fairey Brass Band att göra. Men när de första sekunderna av samlingen bleckblåser […][...]

Nyckeln till Sonik Kicks är att inse och acceptera att vad man ser inte är vad man får. Det är givetvis omöjligt att förbise Wellers resumé och det estetiska bagage den för med sig (även om farbror Paul gärna kunnat spara lite på brun-utan-sol-sprayen de senaste åren), men musikaliskt har han befunnit sig någon helt […][...]

Det är en ynnest att få höra så här bra musik för ynka 30 spänn. Citatet kommer från en polare från Jönköping som jag hade tipsat om Malmöbandet Ursuts spelning på Insikten i samma stad i lördags. Jag var knappast förvånad, polaren gillar crustpunk och det är exakt vad Ursut lirar. Dårarnas paradis damp ner […][...]

Det började med att jag började passa runt min recension av Ti$as Rad America. Via Twitter hörde en hiphopgrupp jag aldrig hört talas om av sig och tyckte att jag borde lyssna på deras grej. En knapp handfull av låtarna på deras album var producerade av Shafiq Husayn. Det borde med andra ord passa mig. […][...]

Med åtta fullängdare i bagaget är Åström en institution på den svenska låtskrivarmyllan. Ständigt på väg framåt fast besluten att inte fastna i gamla hjulspår, fast bara med knappt kännbara grepp. Det är också däri i en del av storheten hos honom ligger. Varje skiva andas nydanande men bara till den grad som behövs för […][...]

För några veckor sedan släppte Andrew Bird albumet Break It Yourself. Med fiolen och rösten tar han popmusiken från en konstutställning på Guggenheim i New York till en lada i Illinois. I öppningstonerna till Bowerbirds The Clearing finns mycket av Andrew Birds ljudlandskap och tilltal. Men där Bird är skarp och har udd, flyter Bowerbirds […][...]

Att ohämmad kreativitet och musikaliskt gränsöverskridande är två bärande fundament för Hot Chip är redan väldigt bekant. Dessutom har medlemmarna så mycket musik i sig som de känner bara måste ut att de i sina respektive sidoprojekt inte bryr sig om när det sker i förhållande till återkomsten till den gemensamma samlingspunkten. För om det […][...]

En annorlunda grej med det här albumet är att det fungerar som en samlingsplatta för skivbolaget Coalmine Records, och den australienske producenten M-Phazes har bara remixat låtarna, dock så pass mycket att det i alla fall ibland blir helt nya låtar. Bland originalproducenterna finns (för mig okända) namn som Shuko, DJ Babu och The Returners. […][...]

I November förra året recenserade jag M83 ganska svaga dubbelalbum Hurry Up, We’re Dreaming och det var inte minst idén att släppa att just ett dubbelalbum jag ansåg som misslyckad. Nu får jag anledning att skriva om ett lyckat dubbelalbum. Det sjukaste är att dubbelalbumet i fråga är ett debutalbum. Vem fan släpper ett dubbelalbum […][...]