Thomas Dolby har en extremt brokig karriär bakom sig. Bortsett från att spela piano och keyboards har han ägnat sig åt att producera och samarbeta med så olika artister som George Clinton, Foreigner, Joni Mitchell, Ofra Haza och Prefab Sprout. Dessutom har han gjort musik till både multimediaproduktioner och filmer, arbetat med dataprogrammering, konstruerat synthar, […][...]

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men de bilder som Common levererar med utsökt precision och flow, säger mer än bilderna på Nyheterna, Z-TV och MTV tillsammans, och han behöver inte tusen ord för att göra det. Common är en av de få rappare eller poeter faktiskt, som kan leverera ”lines” […][...]

Sommaren 1996. Jag sommarjobbade på ett museum där aktiviteten inte alltid var den högsta. Det regnade och vi tittade ömsom på sommar-OS och ömsom sjöng vi för fulla muggar med vår nya idol. Den kvinnliga artisten som startade vågen av ”skrikiga kvinnor med känsla”. Alanis Morissette släppte sin ”Jagged little pill” året innan men det […][...]

Den här plattan kom 1998 men jag hittade den först för tre veckor sedan. Nu har den snurrat på jobbet varenda dag mellan kl. 8 & 16. Och vi snackar om Girl Power, fast på andra sidan skalan från Spice Girls sett. Snowpony är ett London-band ledd av fd Stereolab-keyboardisten Katharine Gifford, som sjunger och […][...]

I landet där männen bär kniv, dricker kopiösa mängder sprit och piskar varandra med björkkvistar i bastun har det inte gått att göra vacker popmusik. Den testosteronstinna machoatmosfären har snarare varit en bördig grogrund för diffusa death metal-band och schlagers med dödslängtan. Det är därför så svårt att tänka sig att The Crashs debut ”Comfort […][...]

Kompromisslös, fabulös, imponerande, obegränsad och lovande ofullständig. Detta är ord som alla kan beskriva Radioheads musik. Kännetecknande för deras musik är att musiken kommer ifrån deras hjärtan och att de låter inte pengar och andras krav påverka musiken, som så många andra. Bandet består av Thom Yorke, Jonny Greenwood, Colin Greenwood, Ed O'Brien och Phil […][...]

Svårt val att välja en skiva. Funderade länge på vilken skiva jag skulle välja att recensera, slutligen stod det mellan Dance Hall Crashers – ”Lockjaw”, Good Riddance – ”A Comprehensive Guide to Modern Rebellion” och Blink 182:s förstlingsverk ”Cheshire Cat”. Valet föll slutligen på det band som, sorgligt nog, är minst upptäckt på våra breddgrader, […][...]

När jag för första gången hörde Soulwaxs ”Conversation Intercom” spelas så fastnade jag direkt för denna grupp. Jag letade nog efter skivan i ett halvår och när man bor på landet (Hultsfred) så finns det ju inte så stort utbud av skivor och på nätet fanns den inte heller. Men vid en resa till Bryssel […][...]

När jag sommaren 1998 besökte London, så var jag inte särskilt insatt i musikvärlden. Visst hade jag vett att uppskatta bra musik, men jag var inte direkt medveten om vilka band som egentligen fanns, kommande skivsläpp, bandmedlemmars namn och så vidare. Antagligen för att jag ännu inte hade upptäckt Internet. Men en sak visste jag: […][...]

När Slipknots debutalbum med samma namn går igång i stereon vill jag bara ställa mig och headbanga för allt vad jag är värd. Det är totalt omöjligt att kväva impulsen att börja hoppa och att försöka hindra strupen från att ge upp hemska vrål i takt med musiken är inte att tala om. Slipknots musik […][...]