Gästrecension

- The Good Will Out (CD) Embrace
- 1998
- Virgin
Min räddare i nöden
Lyssna
Externa länkar
- Officiell Embrace
- Riktigt intelligent och snygg officiell webb från bandet som släpper sin nya singel på måndag. Åtminstone i England.
- totalmusic.net/embrace
- Om den officiella sajten inte har vad du letar efter (vilket den förmodligen har) finns det med största sannolikhet här.
När jag sommaren 1998 besökte London, så var jag inte särskilt insatt i musikvärlden. Visst hade jag vett att uppskatta bra musik, men jag var inte direkt medveten om vilka band som egentligen fanns, kommande skivsläpp, bandmedlemmars namn och så vidare. Antagligen för att jag ännu inte hade upptäckt Internet. Men en sak visste jag: ”The Good Will Out” med Embrace skulle jag köpa! Jag hade nämligen läst en recension i Veckorevyn som hyllade detta album, och beskrev Embrace som en blandning mellan Oasis och The Verve.
Eftersom jag på den tiden älskade båda de banden så bestämde jag mig för att leta reda på Embraceskivan i London. Några dagar innan jag åkte dit så hörde jag dessutom en grymt bra låt på Z-TV. ”Come Back to What You Know” hette den visst. Och det var en Embrace-låt!
När jag kom hem från London och lyssnade på skivan för första gången så tyckte jag att den var hyfsad, men inte så himla jättebra som Veckorevyn hade påstått. Trots en viss besvikelse, så fanns där ett par låtar som fastnade i huvudet på mig direkt: ”Come Back to What You Know”, ”My Weakness Is None of Your Business”, ”Fireworks”… så jag fortsatte att lyssna på skivan de kommande månaderna. Och en dag insåg jag en sak: ”The Good Will Out” hade med tiden växt något otroligt och blivit en av mina favoritskivor!
Fortfarande, två år senare, så är det här en skiva som jag kan lyssna på oavsett vilket humör jag är på. Om jag är glad, så är ”All You Good Good People” precis vad jag behöver för att jag ska bli på ännu bättre humör. Är jag ledsen, så lyssnar jag på ”Fireworks” och drömmer mig bort med hjälp av Danny McNamaras speciella, djupa röst. Elaka tungor påstår att Danny inte kan sjunga, eller åtminstone att hans röst låter exakt likadan i varje låt. Då säger jag att de har fel. Danny är kanske inte världens mest tonsäkre sångare, men han sjunger med en otrolig inlevelse och det känns som om han uppmuntrar sina lyssnare med budskapet ”kom igen, du vet att du kommer att må bättre snart!”
Och mår bättre, det gör man. Embraces gör musik som man blir glad av och som kan avnjutas vid alla tillfällen. ”The Good Will Out” har tre olika låtkategorier, med ganska klara skillnader. Först och främst har vi de ”typiska” Embrace-låtarna, uppbyggda på ett liknande sätt: lugna verser och medryckande refränger som går att sjunga med i, till exempel ”Come Back to What You Know” eller ”My Weakness…”. Sedan har vi de rockiga låtarna, där de försöker leka Oasis, som ”One Big Family” eller ”The Last Gas”. Här tycker jag faktiskt att Oasis gör den här typen av musik bättre. Vill man ha rock är ”Definitely Maybe” ett bättre val än ”The Good Will Out”.
Slutligen har vi den tredje kategorin, nämligen balladerna, de alltigenom lugna och vackra låtarna. Kanske är dessa Embraces allra finaste låtar? ”That's All Changed Forever”, ”Higher Sights” och albumets höjdpunkt, ”Fireworks”, som är en låt med en melodi som låter stulen direkt från The Verves ”The Drugs Don't Work”. Men faktum är att ”Fireworks” släpptes på EP före det att ”The Drugs Don't Work” gavs ut. Man kan fråga sig vem som kopierat vem, eller om det kanske bara är en slump att de låter så lika? Men…spelar det egentligen någon roll? Både ”Fireworks” och ”The Drugs…” är oerhört bra och vackra låtar, som man kan lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna.
Embrace låter som sagt bäst när de inte försöker rocka alltför mycket. Men ”öslåtarna”, där Dannys bror Richard McNamara ibland tar över sången, är inte tillräckligt många för att förstöra helhetsintrycket. Dessutom är resten av låtarna så otroligt bra att de uppväger vad som helst. Det kan hända att den här skivan egentligen inte är en tiopoängare rakt igenom, och att en del spår är lite svaga. Men det spelar ingen roll. När jag inte vet vilken skiva jag känner för att lyssna på, då brukar det ofta bli ”The Good Will Out” som åker in i stereon.
Man skulle kunna säga att den här skivan är som en trygg kompis för mig, och kompisar kan man inte kritisera. Jag älskar Embrace, är kär i Dannys röst och anser att ”The Good Will Out” är en av de bästa brittiska skivor som någonsin gjorts. Embrace är ett band som behövs för att göra min värld till en lite trevligare plats att leva i.
Publicerad: 2000-08-05 00:00 / Uppdaterad: 2000-08-05 00:00
6 kommentarer
Så rätt, så rätt. Älska den här skivan, det är en order och den gäller alla!
#
Kan barra hålla med!
Detta är ett av världens bästa album någonsin!
En helt fantastisk skiva
helt enkelt!
Min egen recension:
Embrace “The Good Will Outâ€
Jag måste säga att efter den enorma hypen i engelsk musikpress
som denna grupp och denna debutskiva var omgiven av
redan innan albumet släpptes så var förväntningarna
minst sagt skyhöga.
Men inte kunde väl en britpopskiva årgång 1998 mäta sig med
de klassiska debutskivorna från storheter som
Oasis, Stone Roses och Suede?
Så sent in på 90-talet så trodde väl de flesta att indiemusiken
redan haft sina höjdpunkter och att det inte fanns så
mycket mer att hämta inom denna genre.
Men en skiva som inleds av de tre minst sagt fantastiska singlarna
“All You Good Good Peopleâ€, “My Weakness Is None Of Your Businessâ€
och “Come Back To What You Know†kan inte annat än att
få en musikfantast att jubla väldigt högt.
Bröderna Danny och Richard McNamara från lilla Huddersfield
i norra England har skapat ett mästerverk.
Det bara sprudlar av självklara popmelodier, majestätiska stråkarrangemang,
guldrefränger och briljant rockmusik i en så salig blandning
att man till slut bara baxnar och blir tvungen
att kapitulera.
Från den sagolikt vackra “That´s All Changed Foreverâ€
till den långsamt rockande “I Want The Worldâ€
så tänder Embrace britpoplågan starkare än
någonsin förr och de låter så utomordentligt
bra som ett band överhuvudtaget kan låta.
De avslutar med det genialiska titelspåret
“The Good Will Out†och efteråt så tror
man knappt sina öron.
Det här är den bästa skivan genom tiderna.
#
Läste också recensionen av skivan i Vecko-Revyn! Gick och lyssnade i en skivaffär. ”All you…” och ”My weakness…” fick mig på fall. Mycket bra skiva.
Fast nästa var inte lika vass.
#
den är ju helt vädelös.
världens kanske sämsta band… eller typ Muse och TOTO är sämre…
#
Världens bästa debutskiva från nutidens klart bästa band!
#
Nya albumet "Out Of Nothing" kommer troligtvis vara lika bra otroligt nog!
#
Kommentera eller pinga (trackback).