Låt nummer nio på denna skiva heter ”Here I am”. Titelfrasen upprepas oräkneliga gånger i låten. Ibland som ett triumfatoriskt utrop, ibland som en inbjudan och ibland som ett enkelt konstaterande. Here I am. Dessa tre ord kan nog ses som skivans programförklaring. 1971 var den 25-åriga Dolly Parton ingen duvunge inom musikbranschen. Hon hade […][...]

I november 1993 beslöt Nirvana med Kurt Cobain i spetsen att tacka ja till MTV:s förfrågan om att göra en unplugged-spelning. Kurt valde ut 14 låtar att spela, sex av dem var covers, varav tre ursprungligen inspelade av Meat Puppets, som även medverkade i showen. Själva instrumentuppsättningen bestod av Kurt på sång och gitarr, Krist […][...]

En del musik har en urkraft. Jag antar att en stor del av mitt musiksökande har varit ett sökande efter just denna kraft. Det är svårt att hitta denna känsla någon annanstans. En orgasm är ju kortvarig. Och kärleken … ja, kärleken kanske kommer riktigt nära. Men bara när den är precis så där fantastiskt […][...]

Det fanns en tid när Suede inte uppträdde i Fame Factorys veckofinal. Det kanske är svårt att tro det, men det fanns en tid när Suede var världens bästa band och levererade två fantastiska plattor. Det självbetitlade albumet ”Suede” kom 1993 och ”Dog Man Star” 1994 – och båda domineras av samma iskalla ljudlandskap. Jag […][...]

Alltid lika älskad av sina fans, alltid lika respekterad i musikbranschen och framförallt ett av den hårda musikens viktigaste namn – Max Cavalera. Nu har den forna Sepultura-frontmannen lyckats släppa ett nytt album, med egna bandet Soulfly. ”Prophecy” är det fjärde i ledet av produktioner efter Cavaleras avhopp från Sepultura. Sedan förra albumet ”3″ så […][...]

Kanske fick jag full förståelse för vad Springsteen sjunger om på ”Born To Run” först då jag åkte till Asbury Park i New Jersey där hans karriär började. Närmare bestämt på en liten sylta som heter Stone Pony. De hade stängt, så där stod jag och glodde in genom glasdörren jämte några andra medelålders Brucepilgrimer. […][...]

Bra Fantastiskt äckligt. Jag kommer inte ifrån den. Jag bara sugs in – extremt motvilligt. Och när han går upp i tonläge i slutet av låten vill man ju bara slänga hörlurarna i väggen och hoppa på dem. Men jag kan inte hjälpa det, en del av mig älskar det ändå. Kal Ström Anus Såna […][...]

Allt jag lärde mej om musik i tonåren fick jag lära mej av Sven. Han var storebror till Bengt, som var min bästa kompis. Sven lärde oss spela Neil Youngs ”Hey hey, My my” på bas, trumma och gitarr i källaren i deras villa i Jönköping, vilket ledde till att vi startade vårt första band. […][...]

Under en period i mitt liv var The Books det enda som ljöd. Tre veckor, dag in och natt ut. ”Thought For Food”, den första av två skivor, var när jag ser på det såhär i efterhand, skivan som i jämförelse fick mest utrymme. Det här är en sån skiva som alltid blir bäst av […][...]

Efter att jag tillsammans med Sveriges technoelit och ett ut till väggarna fullsatt och svettigt Sturecompagniet dansat till Richie Hawtin a.k.a Plastikman , så lägger sig förväntningarna högre än om jag fick ett par Red Bull-vingar. Som i Stockholm den 7 oktober 2002 och på ”Decks”, ”EFX&909″ samt ”DE9 closer to the edit” visar han […][...]