Efter att jag tillsammans med Sveriges technoelit och ett ut till väggarna fullsatt och svettigt Sturecompagniet dansat till Richie Hawtin a.k.a Plastikman , så lägger sig förväntningarna högre än om jag fick ett par Red Bull-vingar. Som i Stockholm den 7 oktober 2002 och på ”Decks”, ”EFX&909″ samt ”DE9 closer to the edit” visar han sitt tekniska kunnande och sin förmåga att få även den mest trögstartade headnodder att börja skaka rumpa, men så är inte fallet med ”Closer”.

Med ett skönt och sparsamt gung flirtar han med clicks cuts/brain dance-scenen, samtidigt som Detroit representeras av ”Lost” med sina varma stråkelement.

”Closer” är mörk, så mörk och djup att konvolutet pryds av ett öga (close up naturligtvis) med en i övrigt svart bakgrund. Djupet representeras på baksidan med en rekommendation till lyssnaren att ”skruva upp pappa basen för den ultimata ljudupplevelsen”. Det tillsammans med dom nedpitchade vokala insatserna får en att undra vad som egentligen pågår i hans studio, bakom dom distinkta svarta glasögonen och det rakade huvudet. För att kanske komma i närheten av Richies tankar och vad jag förmodar liknar Dr. Snuggles laboratorium till huvud, bör man luta sig tillbaka i soffan med en stor kopp svart kaffe, skruva upp basen och tillsammans med Douglas Adams ”Liftarens guide till galaxen” avnjuta sjuttiofem minuter och fjorton sekunder av ”Closer”.

Kanske bör man fråga sig (som öppningsspåret uppmanar) var techno/house-musiken är på väg med en uppsjö avarter och nya flugor som ofta skapas i engelsk musikpress och lika snabbt dödas av den samma. Kanske vet Richie Hawtin eller kanske inte, men att vi hör mer av honom samt av dom övriga gamla Chicago och Detroit-rävarna i framtiden är klart som korvspad.