I de olika core-genrerna som finns i USA råder en något skum inavel. Old Man Gloom består av medlemmar från Converge, Isis och Cave In. Pig Destroyer består av medlemmar från Agoraphobic Nosebleed och Anal Cunt. För att inte tala om alla turnéer och splitsinglar och allmänt vansinne banden gör sinsemellan. Agoraphobic Nosebleed är den […][...]

Tänk på Beach Boys och stränder, bikinis och badbrallor ploppar upp i huvudet. Det är ju onekligen så att de mer berömda alster detta superband gav ut är deras tidiga surf-romantiska-perfekta på 60's samlingar-låtar. Många bra musiker utvecklas dock, antingen åt det bättre eller åt det sämre. I detta fall får jag nog säga till […][...]

1965. New York har på senare år blivit världens huvudstad, båda vad det gäller ekonomi och kommersialism. Men New York var även den nya huvudstaden för den nya konsten, den avant-gardiska, med förgrundsfigurer såsom en viss Andy Warhol. Samma år så bildar den något upproriska sångaren Lou Reed, och den genialiske gitarristen John Cale ett […][...]

Jag drömde en gång att jag gick i en korridor. Väggarna var mörka, golvet var mönstrat som myrornas krig. Taket såg jag aldrig. Jag gick med hög fart och blicken stadigt fäst i golvet framför mig, såg bara mina fötter som matade undan det vitsvartgrå och väggarna som flimrade förbi i periferin. Korridoren svängde aldrig, […][...]

”Now. It seems to be some people out there who don't know what a party is. You know what I'm saying, hell yeah? Let me bring it down for you. You pay too much money to come in here an' sit on yo' ass, right? So the best thing to do is just have a […][...]

Sommaren är här. Med den kommer drömmen om sammetsmjuka, varma nätter och heta, lekfulla dagar. Lusten närs att gå på utomhuskonserter, dricka öl under bar himmel och dansa ända in i gryningen. Vilket soundtrack passar bättre än Pixies för sådana ögonblick? I och för sig går det lika bra en vinterkväll. Pixies är som ett […][...]

Det är lätt att vara avundsjuk på David Byrne. Inte bara för att han är smart och cool, utan för att det måste vara vansinnigt kul att vara David Byrne. Han gör det han tycker är roligt. Han ger ut skivor och böcker, han ställer ut konst och skriver tidningsartiklar, han gör film och håller […][...]

Jag började lyssna på Metallica ganska sent så att säga. När de släppte ”Metallica” 1991 var jag 10 år och inte intresserad. Det var först i mina tonår som de fyra herrarna från den amerikanska västkusten väckte mitt intresse. Min polare Bengan och jag var och hängde i Varbergs centrum sent en kväll, inte värst […][...]

Mobbingbarnen från Glasgow är tillbaka. Och de fick – som mobbingbarn i slutändan alltid får – helt rätt. Det har gått nästan åtta år sedan Belle and Sebastian sjöng att de härskade över utbildningsinstanserna. Då lät de mest som en samling förtryckta stackare som skapat sig ett eget elitistiskt universum bland skolbibliotekets schackspel och böcker. […][...]

Det är år 2004. Vintern är över. Det är äntligen vår, solen skiner, blommorna är på väg att slå ut, fåglarna kvittrar och staden är fylld av nyförälskade par som går och håller varandra i handen. Vad är det då som är så speciellt med våren egentligen? Nåja, nog om det, jag har ändå inget […][...]