Gästrecension
- Doolittle (CD) Pixies
- 1989
- 4AD/Elektra
Bästa ”att komma i stämning”-albumet
Lyssna
Sommaren är här. Med den kommer drömmen om sammetsmjuka, varma nätter och heta, lekfulla dagar. Lusten närs att gå på utomhuskonserter, dricka öl under bar himmel och dansa ända in i gryningen. Vilket soundtrack passar bättre än Pixies för sådana ögonblick? I och för sig går det lika bra en vinterkväll. Pixies är som ett rusmedel av bästa sort. Därför ser jag alltid till att spela en Pixies-skiva som uppladdning. ”Doolittle” är det ultimata albumet för att skapa en euforisk feststämning.
I sammanhanget kan nämnas att mitt lyssnande på Pixies började under en tidpunkt när jag studerade konst. Vi hade precis sett Luis Buñuels och Salvador Dalis film ”Den Andalusiska hunden”, (1928-29) som Black Francis text till ”Debaser” är inspirerad av. Inledningsspåret styrka är det melodiska tillsammans med energigivande larmande gitarrer och texten, som är öververklig i sin stämning. Det låter lite mindre rått än tidigare album. Jag gillar att Pixies musik är direkt och att den har ett rått rockanslag med gitarrer som manglar ut ljud. Det märks mer på första fullängdaren ”Surfer Rosa” från 1988. ”Doolittle” har ett renare ljud. Bandmedlemmarna lär själva vara musikälskare och rockfans av stora mått. Det speglas i deras musik. Pixies fortsätter att blanda punk, indierock och popinfluenser med humoristiska och surrealistiska texter. Låtskrivandet sitter säkert på ”Doolittle”, i låtar som ”Wave of Mutilation”, ”There Goes My Gun”, ”Gouge Away”, ”Here Comes Your Man”, ”Mr Grieves” och ”Hey”. Det är intensiva och korta sånger. Black Francis ger en suggestiv dimension åt låtarna med fragmentala texter som hämtar teman från bland annat Bibeln, sex, och popkultur. En lekfullhet och upphetsning blandas med en intensitet och ett ursinne i låtarna.
Skivans omslag pryds av en apa. Det är en apvärld vi lever i och apan symboliserar oss, föreslår Pixies. Spår nummer sju, ”Monkey Gone To Heaven” på ”Doolittle” har en text som kan tolkas som en varning för en ekologisk katastrof. ”Now, there's a hole in the sky/And the ground's not cold and if the ground's not cold/Then we're all going to burn…” Låten är ett exempel på ett skickligt popsånghantverk. Samtidigt behålls en kärna av råhet, med gitarrerna i refrängen. Låten är också ett exempel på Pixies texters dragningskraft. ”If man is five…then the Devil is six…and if the devil is six…then God is seven!” Något som jag gillar med ”Doolittle” och Pixies musik är den extrema dynamiken. Den märks i kombinationen av rytande gitarrer med stopp – startdynamik och melodiska popinfluenser. Och den finns också i Black Francis röst, tänjd från pratsång till skrik, kontra Kim Deals mjuka stämma. Att bandmedlemmarna är nytänkare ser man resultatet av på ”Doolittle”. Kännetecknande för albumet är ett uppluckrande av den konventionella popsångstrukturen. Historien om hur Pixies formades 1986 och Kim Deal gick med är träffande. Black Francis lär i en musiktidningsannons ha sökt efter en basist som gillade ”Hüsker Dü och Peter, Paul & Mary”. Det är inte en så tokig beskrivning av deras musik.
Från Kurt Cobain och Sonic Youth till Pixies eller tvärtom – kopplingar finns mellan banden, influenserna och skivorna i min skivsamling. Fastän jag verkligen älskar musiken som gjordes på sextio- och sjuttiotalen och gamla vinylplattor, kan det kännas befriande och uppfriskande med musik från den alternativa rockmusikscenen daterad sent åttiotal/tidigt nittiotal. Kurt Cobain lär ha sagt att det enda band han någonsin ville spela i var Pixies. Tdigare i år, bara för några månader sedan högtidlighöll vi minnet av Kurt Cobain. Tio år efter hans tragiska bortgång, finns Pixies på scenen återförenade i en efterlängtad spelning på Hultsfredsfestivalen. De står där, coola och levererar sin musik med desto mer rörelse i. Pixies lyser likt levande ikoner på scenen. Det är som om tiden stått stilla och jag är tonåring på nytt. Och det är extas och dans. Såväl Pixies som Nirvanas musik lever, och upptäcks hela tiden av nya generationer unga musikintresserade.
Publicerad: 2004-08-07 00:00 / Uppdaterad: 2004-08-07 00:00
39 kommentarer
trea!
#
grym grym skiva så sant..
#
Texten lyder "everything is gonna burn" inte "then we're all gonna burn"
:/
#
som tar upp denna grymt sköna platta.
De som inte upptäkt Pixies än, ni har missat nåt.
Börja med att ladda hem 'Where is my mind', sen lär ni springa till skivaffären.
#
jag försökte lyssna in mig på pixies ett tag. jag kan min historia ganska så allmänt men jag har aldrig förstått vad det var som var bra med pixies och vad deras arv är! hur kass som helst. (vissa låtar är bra som "here comes yourman" etc)
#
Märkligt. Jag trodde att alla sätt att skriva en recension var upptäckta och upprepade i oändlighet. Men det här känns som ett nytt sätt på något vis. Kan inte sätta fingret på varför just nu dock.
#
Alltså, ovanstående inlägg var menat som en positiv grej, alltså. Om det mot all förmodan inte framgick.
#
Kan ni inte recensera någon nyare skiva som cure eller hives,alla vet att doolittle är bra och varför
#
Jag vet att jag är dum, men om Yelah vill bevaka den alternativa musikscenen med ett underifrånperspektiv, kan man då även, om man nu skulle vilja, bevaka densamma från ett ovanifrånperspektiv, och hur går det i så fall till?
#
Rätt… vacker recension faktiskt. En av de bästa skivorna jag äger. Kommer f.ö. ihåg att jag tyckte "doolittle" var helt olyssningsbar första gångerna jag hörde den. Knepigt, men det brukar i och för sig funka så när det är storverk på gång. Exempel på detta fenomen skall jag ta upp vid ett annat tillfälle.
#
jaja en klassiker > Kolla bonusrecensionerna under "Sajtnyheter".
#
Jävla pissskiva, helt jävla värdelös!
#
Usel skiva av ett uselt band.
#
Skitrecension på ett skitband, som alltid varit överskattade.
#
så larvigt att alla skall komma och tycka att pixies är bra efter deras medelmåttiga hultfredsspelning…wannabees…hitta ett eget band istället.
#
Vad? Jaha, jag trodde det var en ny skiva. Den här skivan köpte jag när den kom ut, på vinyl. Den håller än, lite sen recension kanske då det var 15 år sedan den kom. I och för sig så är jag 15 år efter min tid så det jämnar ut sig. Gillar det skramliga soundet, lite otämjt på något sätt. Som en vild apa på Skansen som rymt för att röka på med sina polare.
#
Vad? Jaha, jag trodde det var något nytt. Den här skivan köpte jag på vinyl när den släpptes första gången. Lite sent med en recension 15 år senare, men i och för sig så är jag 15 år efter min tid så det jämnar ut sig. Den håller fortfarande klass. Gillar soundet, lite skramligt och otämjt på något sätt. Som en apa som rymt från Skansen för att röka på med sina polare.
#
Finns här nån som har motargument mot plektrumteorin?
#
vad är det för teori????
#
Kick ass-skiva! Kick ass-recension!
#
Jag gillar inte Pixies, men det finns en cover-platta som en massa emoband medverkar på. Den gillar jag, lite. Promise Ring, Braid och Weezer dunkar fint.
#
jag har en idé! kan ni inte recensera ´london calling´ nästa vecka? det vore jätesp¨nnande at se vilket betyg den skulle få! kanske skulle den få 10? eller 9?
#
Ok recension…Pixies är ett av mina absoluta favoritband, Det var spår ett på denna platta som fick mig att fastna, sedan upptäckte jag åxå den kraftika dynamiken och de obskyrt sköna texter som detta band kan producera.
Å snälla ni…sluta tjata om Hives….de är döda!
#
jag har då inte sett något tjat om Hives de senaste dagarna så jag vet inte i vilken värld du lever i..
#
Kanonplatta och framförallt en fantastiskt bra grupp vars betydelse för mig inte kan underskattas.
Ska dock för egen del genast ta och lyssna på, inte Doolittle, utan Isla De Encanta, Levitate Me och River Euphrates, vilka är mina favoritspår med Pixies. Givetvis många fler, men det är de jag kom att tänka på just nu.
Tur att det var Doolittle som recenserades här, annars hade jag antagligen missat dem helt idag…
#
Ja detta var ju verkligen en platta som behövde hyllas en gång till. Visade inte spelningen i hfred att detta är den mest överskattade skitgruppen från 80-talet?
#
Band med feta desperatsångande frontmän kan aldrig vara överskattat.
#
Ni som säger att Pixies suger, jag tror inte riktigt att ni vet vad ni pratar om. Pixies behöver inte bara många lyssningar utan även tid på sig, tiden gör deras musik på något konstigt sätt mycket bättre. Pixies var före sin tid, det kanske ni märker om tio år.
#
Om Pixies var före sin tid borde vi väl märkt det nu? Eller är du 10 år före i tiden? Kolla på deras solokarriärer (Frank Black etc) så inser du nog att de var 20 år efter sin tid.
#
Pixies var och är S_K_I_T! Kolla för f*n in Mission Of Burma i stället för dessa feta föredettingar. Bevisar Mötörsågens tes Nr2: "Grunge och allt som fanns i närheten av grunge är och kommer alltid att vara SKIT! Oavsett om det var grunge eller inte!" Fattaru!?
#
Grymt intressant och välskriven rescension av en av världens bästa skivor av ett av världens mest inflytelserika band. kul att läsa.
Ni som ärligt påstår att detta är dåligt förstår helt enkelt inte rock och lyssnar troligtvis heller inte på rock mer än i den mån någon sagt åt er att göra det (det är coolt). Nej det märks lång väg att ni behöver något annat. Det finns ju många praktiska absolute-samlingar…
#
Vi hade levt i en bättre värld om inga band hade kunnat influerats av Pixies. Lyssnade på de här banden för många år sedan, Pixies, Hüsker Dü, Sonic Youth m.m. Så här i efterhand mår jag illa. VIlket stelt skit ljud. Vad var det Bobby G från Primal så i en POP-interju? Någonting i stil med att Pixies måste vara det osvängigaste bandet som funnits. Tänker också på Frank Blacks idiotdåliga version av Beach boys "Hold on to your echo" (?). Han borde skjutas för den.
#
En av mycket få skivor som faktiskt är värd 10 i betyg. Gouge away !
#
Världens bästa skiva!
Innehåller väldens bästa Rolling Stones låt "Hey".
#
Synd bara att en sådan fantastisk skiva ska få recenseras av en sådan makalös klåpare till recensent. Jag kom definitivt inte "i stämning" efter att ha läst den… Vadå komma i stämning?
#
Det här var nog den absolut tråkigaste recension jag någonsin försökt mig på att läsa.
En teoretiker försöker beskriva känslor som uppstår när hon lyssnar på "rock" och det blir bara outhärdligt smärtsamt pinsamt.
#
"Vi i redaktionen vill till exempel bevaka den alternativa musikscenen med ett underifrånperspektiv." Den meningen får mig i stämning. NOT!
#
undrar vad sgt pepper skulle få i betyg. 10 kanske. eller 9. typ. spännande att se! precis som i fallet med pixies!!
#
Kan inte förstå varför vissa inte gillar att gammla klassiker recenseras, jag tycker det är hur kul som helst. Jag hadde ingen aning om vilka Pixies var för innan jag läste den här recensionen, nu sitter jag här med en kanonskiva!
Tack Liza!
Nu väntar jag bara på att Dinosaur Jrs samtliga skivor ska dyka upp här..
#
Kommentera eller pinga (trackback).