”Det känns helt naturligt för mig att Sony valde att lägga den här samlingen i serien 'Klassiska mästerverk'. Det är ju min genre och dessutom en kategori som rymmer lite seriösare musik.” - Magnus Uggla, ur häftet till samlingen ”Klassiska mästerverk” Det talas om kris i skivbranschen. Det säljs färre skivor. Allt färre artister säljer […][...]

Liberator släppte en av Sveriges viktigaste skivor 1996 i och med släppet av albumet This is … Skivan tog landet med storm och var klockren i det då lite skatokiga Sverige. Men denna recension handlar inte om detta mästerverk utan om EP:n som kom året efter. På Carefully Blended får vi ta del av en […][...]

När jag hör Mangled tänker jag på japaner. Japaner, japaner, japaner. Och det har ingenting att göra med att Ray Mang är japan. Det är han inte, han är väldigt mycket engelsman. Jag ska förklara vad jag menar. Det här är en skiva jag borde gilla. Verkligen gilla. Den är full av house kryddad med […][...]

Många skivor har påverkat min musikaliska uppfattning genom åren, men det är nåt speciellt med de första. När jag var elva år visste jag inte så mycket om musik förutom att soundtracket till Karlsson på taket var jävligt bra. Varje gång vi var hos min mormor sprang jag genast in till min morbrors pojkrum för […][...]

Helt utan tvekan en av världens bästa rockenroll-skivor, från Hallsberg dessutom! Varför All Steel Coaches inte blev stora som Sator och spelar på Hultsfred varje år fattar inte jag. Hela min syn på och känsla för denna platta bottnar sig i att den är den ultimata festarplattan, vad man än dricker och var man än […][...]

Jaguar Wright är från Philadelphia. Hon har jobbat som körsångerska åt The Roots. Hon har fått ett hem på okayplayer.com. På ”Denials, Delusions and Decisions” arbetar hon med Phillys producentgrädda, det vill säga både ?uestlove, James Poyser och Vikter Duplaix. Ganska sköna förutsättningar för en debut. Det går inte att komma ifrån jämförelserna med Angie […][...]

Man kunde ana det redan på förra albumet Dizzy Up the Girl. Att Amerikanska Goo Goo Dolls hade sina bästa dagar bakom sig. På något sätt försökte jag ändå hålla skenet uppe om att det här var ett bra band som kanske visserligen inte gjorde så där särdeles bra ifrån sig på den skivan, men […][...]

Kärleken är endast tillfällig. Det var åtminstone min fasta övertygelse fram till den 28 november 1997. Den dagen slogs min värld över ända, den kvällen såg jag Stockholmsbandet Monster live för första gången. Tempot var högt uppskruvat, publiken på bästa humör och bandets energi tycktes fylla luften av oförställd glädje och en sällan skådad kärlek […][...]

Josef Zackrisson har spelat bas bakom Eric Gadd, Titiyo och Infinite Mass. Senast åkte han runt landet ett par varv med Lars Winnerbäck. Han var med i The Kooks, som gjorde skönt svängande ”Too much of nothing” till en smärre landsplåga för ett par år sedan. Men Josef Zackrisson är knappast ett känt namn för […][...]

För många år sedan satt jag och mina polare i bilen på väg till Stockholm för att se Nine Inch Nails live på den då ultrahippa klubben Gino vid Stureplan. Året innan hade Trent Reznor och hans ljudkumpaner släppt det skälvande albumet The Downward Spiral och gjort rent hus i min skivhylla. Väl framme vid […][...]