dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Liberator: Carefully Blended
Carefully Blended (CDEP) Liberator
1997
Burning Heart Records
7/10

Nyfiket åt alla håll

Lyssna

Sök efter skivan

Liberator släppte en av Sveriges viktigaste skivor 1996 i och med släppet av albumet This is … Skivan tog landet med storm och var klockren i det då lite skatokiga Sverige. Men denna recension handlar inte om detta mästerverk utan om EP:n som kom året efter.

Carefully Blended får vi ta del av en annan sida av Liberator. Egentligen inte bara en sida utan flera och det känns lite som om Liberator inte riktigt vet åt vilket håll det barkar. Mycket är nytt, annat känns igen. Men det som först slår en är omslaget som inte är som de tre tidigare släppen (Freedom Fighters, This is … och Tell Me, Tell Me). Omslaget är inte tecknat utan föreställer en tös, nytt i Liberator-sammanhang. Likaså skvallrar skivtiteln om att innehållet är annorlunda. Varsamt blandat, heter det ju.

Först ut är Girls I've Had som handlar om en porrstjärna och hans tankar om sitt liv. Låten är väl vad man kan kalla Liberatorstandard, trallvänlig och självklart riktigt bra. Man kan nu i efterhand säga att den hade platsat på både Freedom Fighters och Worldwide Delivery. Men det är inte denna liveklassiker som får mig att se denna EP med nyfikenhet. Nej det är resten av spåren. The End som låter hårdare och stundtals känns som Liberators Natural Component of Tears och kanske kan känneteckna bandets försök till att göra egna låtar. Helt plötsligt stannar The End upp och ger orgeln stort utrymme i en långsammare del och sedan vips upp i det lite punkigare stuket. Precis som om flera olika personer har velat ha ett finger med i spelet. Man kostar även på sig ett gitarrsolo innan Youth of Today tar vid.

Denna låt är ännu lite märkligare. Med en text som sätter sig på minnet på direkten. Vad sägs om ”We're no superheroes can't change the past, we're not the first ones here and we won't be the last”. Det sköna skasoundet blandas upp med långsammare vibbar och stråkar och slutar i en klassisk pop-symfoni som lika gärna kunde vara hämtad från konserthuset i Stockholm. Saxofonisten Andreas får även visa att han är av god kaliber när han skrämmer upp sin tenorsax i riktigt höga toner. Jag fick chansen att intervjua Liberator en dag för något år sedan och jag frågade just om denna låt då den skiljer sig mot resten av Liberators material. Sångaren Robert Ylipää förklarade då för mig att de hade varit tvungna att spela in stråkarna om och om igen då det hela tiden lät förjäkligt och musikerna har skämts över resultatet. Märkligt med tanke på hur det till slut blev.

Waste of Time tar vid härnäst. En låt som är syster till Handyman från Freedom Fighters-ep:n. Snabba drivande virvelslag och orgelslingor. När låten är uppe i tempo så stannar även denna upp och blir mer av en singa-long-sång som kunde ha platsat i Lilla huset på prärien. Att sedan texten handlar om att det är slöseri med tid att försöka vara manlig känns också lite kul när man tänker på banden till Handyman som handlade om självtillfredsställelse.

The World's Finest War får avsluta Carefully Blended och det med mjuka gitarrslingor och lite av falsettsång av Robert Ylipää. Denna låt är mer av en akustisk ska/rocksteady-låt och med sin text om förlorad kärlek gör den mig mjuk. Men sen är det slut. 15 minuter går fort. 15 minuter av ”Vad händer? Vad gör vi? Vart ska vi?” i Liberator värld. Vi vet var de kom ifrån med This is …, från den mjuka gungande skastilen som dominerade hela ljudbilden. Vi vet att de landade i den lite mer poppiga och trallvänliga Worldwide Delivery. Men med denna skiva får vi ta del av ett Liberator som är mer osäkert och experimenterande. Ett Liberator som känns unikt. Ett sound som är nyfiket och kikar åt alla håll för att se vart det ska gå härnäst.

Gabriel Hirsch, Augustibuller

Publicerad: 2002-05-18 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-06 17:11

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #1457

6 kommentarer

Kommer inte Weezer-recensionen snart????

Fredrik Oregistrerad 2002-05-18 10:28
 

Schysst recension, schysst skiva.

Johan Egger Oregistrerad 2002-05-18 12:56
 

Universal är typ sämst i världen – av alla bolag, major eller småbolag – på att skicka skivor till oss. Det är en anledning till att den inte recenserats än.

Weezer kan med fördel diskuteras här:

http://www.dagensskiva.com/discuss.asp?diskID=26328

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2002-05-18 13:01
 

Hur blir det med Tom Waits-rescensioner då? Han har ju släppt två nya, och i min mening bra, skivor.

Bojjan Oregistrerad 2002-05-18 14:33
 

Tom Waits kommer. Epitaph är snälla och har ett bra promobolag i ryggen i Sverige.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2002-05-18 16:51
 

Liberator ligger alltid varmt om hjärtat! Hoppas på en ny skiva… snart!

Ola Oregistrerad 2002-05-21 15:51
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig