Jaguar Wright är från Philadelphia. Hon har jobbat som körsångerska åt The Roots. Hon har fått ett hem på okayplayer.com. På ”Denials, Delusions and Decisions” arbetar hon med Phillys producentgrädda, det vill säga både ?uestlove, James Poyser och Vikter Duplaix.

Ganska sköna förutsättningar för en debut.

Det går inte att komma ifrån jämförelserna med Angie Stone och Erykah Badu. Jaguar dansar runt i ett ljudlandskap som ligger någonstans mitt emellan dessa bådas. I någon låt låter hon dessutom nästan exakt som Erykah. Kanske har hon inte riktigt hittat fram till sin helt egna och personliga stil ännu. Ibland wailar hon iväg på vokalresor som kanske inte känns helt nödvändiga.

Musiken är hårt groovig och lätt jazzig, precis som den brukar när The Roots står för kompet. Leonard Hubbards djupa basspel imponerar återigen. Och ?uestloves trummor kommer jag nog aldrig att få nog av. Black Thought gästar på två av albumets låtar. Så visst känns det lite som ett Roots-sidoprojekt emellanåt.

Den överlägset bästa låten är ”Same Shit Different Day”. Den är i klass med Angie Stones ”Pissed Off”. Den är så bra att den får vara med i två ganska olika versioner. Den är så bra att den gör att det mesta av resten känns blekt i jämförelse. Den är så bra.

Vid sidan av ”Same Shit Different Day” gillar jag den mer elektroniska Bilal-duetten ”I Can’t Wait” bäst. Här testar ?uestlove och James Poyser nya idéer och beatet låter inte alls som det vi är vana att höra från dem. Jag måste nog nämna Prince nu. Bara i förbifarten så där. Ni fattar.

Tyvärr är det några av låtarna som lämnar mig lite oberörd och utan bestående intryck. Jag diggar dem när jag hör dem, men när de är över har jag redan glömt dem. Hantverket är gott och live skulle jag förmodligen njuta hela vägen.

Om du som jag gillar den nya Philly-soulen kommer du att uppskatta det här albumet och redan nu sätta upp Jaguar Wright på listan över artister att hålla koll på.