En del musik har en urkraft. Jag antar att en stor del av mitt musiksökande har varit ett sökande efter just denna kraft. Det är svårt att hitta denna känsla någon annanstans. En orgasm är ju kortvarig. Och kärleken … ja, kärleken kanske kommer riktigt nära. Men bara när den är precis så där fantastiskt […][...]

Det fanns en tid när Suede inte uppträdde i Fame Factorys veckofinal. Det kanske är svårt att tro det, men det fanns en tid när Suede var världens bästa band och levererade två fantastiska plattor. Det självbetitlade albumet ”Suede” kom 1993 och ”Dog Man Star” 1994 – och båda domineras av samma iskalla ljudlandskap. Jag […][...]

Kopernik lever i Kopernistan, ett fiktivt land som bebos av Tim Delaney (Savath & Savalas) och Brad Lewis. Bara ett steg in i den dal där landet ligger fördolt står det klart att där är alldeles makalöst fantastiskt, säreget och särskilt. På ena sidan av Kopernistan är det kallt och vinter och över allt vilar […][...]

På pappret som medföljer den här skivan nämns Neurosis, Sepultura och Morbid Angel. Då två av de tre nämnda tillhör mina absoluta favoritgrupper genom tiderna har de onekligen fångat mitt intresse och fantasierna kring hur det kommer att låta har redan börjat skena iväg. Således blir jag lite konfunderad när det mest är Morbid Angel […][...]

Gregory Isaacs var den andra reggaerösten jag tog till mig. Med sin klagande stämma sökte han sig in i mitt bröst, närmast hjärtat, och där har han rivit små och stora sår sedan jag första gången hörde honom under sent 80-tal. På sin nyinspelade skiva har han åter varit i London på besök. Denna gång […][...]

Alltid lika älskad av sina fans, alltid lika respekterad i musikbranschen och framförallt ett av den hårda musikens viktigaste namn – Max Cavalera. Nu har den forna Sepultura-frontmannen lyckats släppa ett nytt album, med egna bandet Soulfly. ”Prophecy” är det fjärde i ledet av produktioner efter Cavaleras avhopp från Sepultura. Sedan förra albumet ”3″ så […][...]

Kanske fick jag full förståelse för vad Springsteen sjunger om på ”Born To Run” först då jag åkte till Asbury Park i New Jersey där hans karriär började. Närmare bestämt på en liten sylta som heter Stone Pony. De hade stängt, så där stod jag och glodde in genom glasdörren jämte några andra medelålders Brucepilgrimer. […][...]

1996. DJ Shadow släpper ”Endtroducing…” 2002. DJ Shadow släpper ”Private Press”. RJD2 släpper ”Deadringer”, den egentliga uppföljaren till ”Endtroducing…” 2004. De stora skivbolagen rasar samman. Idiotisk reality-TV styr etervågorna. Din granne kom hem med SARS. Tonåringar är bättre beväpnade än militären. Det kommer aldrig, någonsin, att spelas in ett nytt avsnitt av ”Vänner”. Oddsen talar […][...]

Allt jag lärde mej om musik i tonåren fick jag lära mej av Sven. Han var storebror till Bengt, som var min bästa kompis. Sven lärde oss spela Neil Youngs ”Hey hey, My my” på bas, trumma och gitarr i källaren i deras villa i Jönköping, vilket ledde till att vi startade vårt första band. […][...]

Skivan tonar in… Rejält mangel, virvelvindar av blastbeats och tekniska break som får mig att tänka på Morbid Angel, men snarare i Nilehastighet. Relativt långa låtar med intrikat uppbyggnad och inte speciellt mycket till refränger att hänga upp det hela på. Där har ni Suffocations ”Souls to Deny”, deras sjätte platta och den första på […][...]