Sister Lightyear är ett nätverk. Som pysslar med webbdesign, bildkonst och musik. Nätverkets musikavdelning, Kiptar och Heinrich,gav ut den här EP:n i somras. Pausa här. Läs igenom första stycket igen. Då blir du inte alls förvånad när jag talar om att bandet låter ganska arty. Om det nu är arty att göra glädjesmittande pop som […][...]

Så börjar den, debuten från svenska I Love You Baby! Sedan kommer en robotröst av den gamla skolan in och börjar mässa ”Grand Paap 1977″ och ja, jag tänker väldigt mycket på Kraftwerk. Sedan sparkar andraspåret ”Come on Now” igång med ylande daa-daa-daa-daa-syntar, riffande gitarrväggar, taktfast marschkomp (med obligatoriska ”allting stannar upp utom sången”-break), svalt […][...]

Nu har en cd-skiva fått mitt liv att stanna upp igen! Det händer inte ofta. Har jag tur och om skivbranschen är god så händer det högst ett par gånger per år. Nu har det hänt igen och det är svenskt och det är inte hårdrock! Jag var inte medveten om det, man kan tydligen […][...]

I de olika core-genrerna som finns i USA råder en något skum inavel. Old Man Gloom består av medlemmar från Converge, Isis och Cave In. Pig Destroyer består av medlemmar från Agoraphobic Nosebleed och Anal Cunt. För att inte tala om alla turnéer och splitsinglar och allmänt vansinne banden gör sinsemellan. Agoraphobic Nosebleed är den […][...]

Ace of Base släpper ”The Sign”. Green Day är framgångsrika med ”Dookie”. Portishead skakar om med ”Dummy” och Slowdive ger ifrån sig ”Souvlaki”. På radion spelar de ”Mr Jones” med Counting Crows och ”Waterfalls” med TLC om och om igen. Samma år debuterar ett band från Manchester. Det leds av två buttra bröder med enorma […][...]

Tänk på Beach Boys och stränder, bikinis och badbrallor ploppar upp i huvudet. Det är ju onekligen så att de mer berömda alster detta superband gav ut är deras tidiga surf-romantiska-perfekta på 60's samlingar-låtar. Många bra musiker utvecklas dock, antingen åt det bättre eller åt det sämre. I detta fall får jag nog säga till […][...]

Akem, Crippual och DJ Loeb sammanstrålar än en gång under namnet Headtag för en fullängdare, deras första sedan 1998. Det betyder att Akem ännu en gång rappar på engelska. Det gillar jag. Svenska rappare som tar i så det spricker för att vara mer amerikanska än amerikanerna själva kan ofta bli riktigt patetiskt, särskilt när […][...]

1965. New York har på senare år blivit världens huvudstad, båda vad det gäller ekonomi och kommersialism. Men New York var även den nya huvudstaden för den nya konsten, den avant-gardiska, med förgrundsfigurer såsom en viss Andy Warhol. Samma år så bildar den något upproriska sångaren Lou Reed, och den genialiske gitarristen John Cale ett […][...]

Jag drömde en gång att jag gick i en korridor. Väggarna var mörka, golvet var mönstrat som myrornas krig. Taket såg jag aldrig. Jag gick med hög fart och blicken stadigt fäst i golvet framför mig, såg bara mina fötter som matade undan det vitsvartgrå och väggarna som flimrade förbi i periferin. Korridoren svängde aldrig, […][...]

Det var väl bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Chords, Mons Breakmecanix och Timbuk har klivit in i studio och lattjat fram en samling rootsreggaelåtar. Lite nytt, lite gammalt, lite eget, lite lånat. Släppt det försiktigt och låtit skivan få gro i fred. Varför är skånskan den överlägsna reggaedialekten? Att Peps Blodsband var […][...]