Så börjar den, debuten från svenska I Love You Baby! Sedan kommer en robotröst av den gamla skolan in och börjar mässa ”Grand Paap 1977″ och ja, jag tänker väldigt mycket på Kraftwerk.

Sedan sparkar andraspåret ”Come on Now” igång med ylande daa-daa-daa-daa-syntar, riffande gitarrväggar, taktfast marschkomp (med obligatoriska ”allting stannar upp utom sången”-break), svalt förförisk kvinnlig sång och ja, jag tänker väldigt mycket på Vive la fête.

Kraftwerk och Vive la fête. Sämre förebilder kan man ha. Fler också, vilket gissningsvis stämmer in på I Love You Baby! I grund och botten handlar ”Grand Pop 1977″ om kitschig trashsyntpop. Typiskt sån musik som man antingen älskar eller hatar.

Och ja, jag är rätt svag för just kitschig trashsyntpop.

Över knappa 20 minuter hinner kvartetten, med sångerskan Jeanette Sundqvist Axlander i spetsen, dista sig igenom sju låtar. Alla mer eller mindre bestående av samma ingredienser. Helt okej med mig.

Visst, några gånger börjar det styra överstyr. ”We Avoid Happiness” blir lite väl teatralisk på fel sätt (däremot innehåller ”We Avoid Happiness” de fullständigt lysande textraderna ”Boredom / is my best friend / she's coming with me / we're having a blast”).

Släng in ett uns Soft Cell i Marilyn Mansons version och lite tidigt New Order (av någon anledning tänker jag i tid och otid på ”This Time of Night” och ”Sunrise” när jag lyssnar på ”Grand Pop 1977″) så har du I Love You Baby!

Att älska eller hata.

Okej, ”älska” kanske är lite väl mycket, men åtminstone tycka väldigt mycket om i lagom stora doser. Dessutom har jag bestämt mig för att Jeanette är skitcool.

Ja, och så är ju förstås ”Don't Be So Fucking Eager” en synnerligen söt och charmerande titel.