Det känns fortfarande lite smått overkligt att The Hellacopters tänker lägga av. För när de står på Arvikafestivalens största scen är det egentligen bara den totala överkörningen Saul Williams just levererat som hindrar dem från att vara världens bästa band. Samtidigt förstår jag att Nicke Andersson och de andra kan känna att loppet är över […][...]

Saul Williams med flera Foto: Patrik Hamberg Jag ber om ursäkt. För Amerika. Hårt. Kompromisslöst. Saul Williams. Niggy Tardust. Hårda digitala riff. I need a shotgun. Blå i ansiktet. Krigsmålad, med fjädrar i håret. I don’t want to be around you. Svettig. Basen fladdrar runt mig. Tungt. Bra. Saul deklarerar som mellansnack. Beat/box. Jag tror […][...]

Eboi och Adam Tensta. Foto: Patrik Hamberg Allvarligt. Vad är grejen med att göra hiphop på hårda och spikraka housebeat? Visst, jag kan också se poplistepoängerna med They Wanna Know och kanske framför allt My Cool. Det är effektiva party starters, men när jag hör och ser en hel konsert där det mesta maler enligt […][...]

Så då var vi här igen. I skogen. Den annars så regndrabbade Arvikafestivalen har i år haft en, bokstavligen, strålande tur med vädret. Torsdagen inleder med en hel del svensk indie som jag dock inte anländer i tid för att se. Rent generellt är det inte heller min starkaste dag. Hårddraget, mycket som man både […][...]

Egentligen ska det väl inte gå att fortsätta turnéra med en skiva som hunnit bli över tre år gammal, men Robyn visa ingen hänsyn till sådana invändningar. Lite ”nytt” har hon ändå med sig sen jag såg henne på Hultsfred den där sommaren för just tre år sedan. Hon öppnar med sin version av Cobrastyle […][...]

Britta Persson. Bild: Jesper Berg, rockfoto.nu Britta Persson bjöd festivalbesökarna på en sorgligt nog onyanserad och en nära nog apatisk spelning på torsdagen. Med Per Nordmark, verksam i bland andra Fireside, NEI och bakom Christian Kjellvander, som uppbackning bakom trumsetet såg Uppsaladottern minst sagt missnöjd ut med upplägget och det avspeglades också i uppträdandet. Synd, […][...]

Slayer. Bild: Tommy Södergren, rockfoto.nu Slayer. Fy fan vad fint. Enbart att jänkarveteranerna var bokade till årets upplaga av Arvikafestivalen är nog för att få mig att mysa. Gubbarna är ett av de viktigaste metalbanden genom tiderna och att få se dem i Värmlandsskogen var en utomordentligt trevlig upplevelse. En del tyckte ljudet var för […][...]

Sent omsider snubblade jag över det närmast hemliga startfältet på campingscenen och till min glädje visade det sig att Audionom spelade där. Campingscenen innebär en del begränsningar. Ljudet är inte hundraprocentigt, publiken är lite fullare än vanligt och lite färre än på vanliga området. Men Audionom verkade inte bry sig om det nämvärt utan gav […][...]

Arvika 2008 är så gott som slutsålt och har en ypperlig tur med vädret. Torsdagen startar med Sagor & Swing, Blood Music och Markus Krunegård. Artister som jag förmodligen hade sett om jag inte varit först på plats vid fyratiden. Men torsdagskvällen bjuder på större akter. Håkan Hellström har absolut ingenting att bevisa när han […][...]

Grand Archives, favoriter på Way Out Wests klubbprogram, ställer in sin spelning på grund av taskig ekonomi. Däremot säger festivalen till gp.se att programmet i Slottsskogen kommer att fyllas på. Förhoppningsvis blir det inte Doktor Kosmos som kommer dit också.[...]