Swedish for Beginners. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu De röjer likt tidiga Mando Diao, är poppigt söta som I’m From Barcelona och har mellansnack som självaste Howlin’ Pelle i The Hives skulle avundas. Live på minsta scenen Lyran låter de förvånansvärt stort och när man blundar kan man nästan tro att de står på någon av […][...]

Kalle Berglund. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Trumsetet är gömt och i mitten på scenen står istället en Yamaha DX7. Efter några minuters väntan kommer de ut. Kalle Berglund med sina bundsförvanter som tillsammans blir Elenette. I publiken är medelåldern 18 år och även fast första låten inte är med på debutskivan Neurosor så börjar det […][...]

Tyvärr har han ju blivit allt det där som han inte skulle bli. Jag stod framför Trent Reznor, den artist jag satte högst av alla i många år, och känner nästan ingenting. - Kal Ström om Nine Inch Nails på Arvikafestivalen[...]

Det är ett upplägg som egentligen inte borde fungera. Två norrmän bakom sina maskiner en basist och ett par gästsångerskor. Det är allt. Inga projektioner, filmer eller ens någon särskilt imponerande ljusshow. - David Drazdil om Röyksopp på Arvikafestivalen[...]

Som bäst är det när hon rullar ut den tjockaste basen som slår små bucklor i bröstkorgen. När hon kör med Brooklyn Go Hard eller Unstoppable. - Patrik Hamberg om Santigold på Arvikafestivalen[...]

Upplägget av Fleet Foxes spelning på lördagkvällen är nästan identisk med spelningen på Way Out West förra sommaren, men det finns en betydande skillnad. Det numera rutinerade Fleet Foxes är nästan för bra. Stämsången är så otäckt tajt att det inte ens spelar särskilt stor roll att man – trots att festivalen har haft ett […][...]

Jag vet inte vad det är ett tecken på, men det skulle kunna vara ett utslag av åldern, när jag konstaterar att Thåström var en av Arvikafestivalens höjdpunkter. Trots, eller kanske tack vare, att jag inte har några större förväntningar eller förhoppningar när jag ställer mig framför festivalens största scen Vintergatan blir det en fin […][...]

Det kan naturligtvis inte misslyckas. Depeche Mode på Arvikafestivalen är en drömbokning och det råder ingen som helst tvekan om vilket band de flesta besökarna är här för. När planen framför Vintergatanscenen börjar heltäckas med publik redan ett par minuter innan bandet går på finns alla förutsättningar för en riktigt klassisk konsert. När bandet kliver […][...]

Jag trodde Fever Ray skulle växa med mer rymd på Arvikafestivalen, men det blev tvärtom. Spelningen på Storan var fantastisk. Låtarna växte i liveframförandet och Karin var briljant. Fever Ray lät som ett band, som en helhet. De skapade en suggestiv och tät stämning som satt kvar länge i mitt sinne. Här blir effekterna överstyda. […][...]

Jesse Hughes i Eagles of Death Metal. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu Halvvägs in i konserten öppnar sig himlen över Arvika och det öser ner. Inom loppet av en minut fylls Apollotältet av barbröstade människor. Hälften av publiken står dock med ryggen mot scenen och inväntar rätt tillfälle för att ta en snabbrusch bort till Vintergatan […][...]