Keep of Kalessin Orosmolnen tornade upp sig å det grövsta inför Keep of Kalessin-konserten när vi möttes av ett soundcheckande ljudteam när vi gick in på Lyran strax innan klockan blev ett. När det tjugo minuter senare fortfarande inte stod något band på scen stegrades molnen ännu mer. Och skulle visa sig vara sanna dessutom. […][...]

Eftersom att undertecknad sitter på ett gästpass, och inte press som herrarna som hittills hunnit uppdatera, blir det för min del genomgående dagssammanfattande texter. Det regnar växelvis under hela resan till Arvika, och när vi kommer fram är det i ärlighetens namn ganska kallt. Men armband fixas, bilar parkeras och tält slås upp. Åter till […][...]

Emil Jensen kommer på cykel. Spelningen på Arvikafestivalen är början till slutet av hans sommarturné genom Sverige – på cykel. Jag ser mycket fram emot att se den omtalade föreställningen han gör med gitarr, röst och det utsläppsvänliga fordonet. Om vädret blir bra kan lördagens allra skönaste stund bli den med Emil Jensen på Lyran. […][...]

En del har hänt sen första gången. Mellan den omyndiga, svarthåriga popsnöreupphånglande extatiska förstagångsbesökaren och nu. Visserligen har kanske inte överdrivet många år egentligen passerat, men festivallivet har nog tappat lite av sin charm. Jag är inte längre sugen på att komma till campingen tre dagar innan själva festivalen. Jag blir lite sur om jag […][...]

Tänker göra mina rapporter från Arvika med bilden i centrum. För första gången åker jag till en festival med fotografering som huvudskäl. Här är det jag planerar att se på scen: Torsdag: Timbuktu, 69 Eyes, Mando Diao, Maia Hirasawa, Vomitory, The Ark, Within Temptation, Bloc Party, Asha Ali, Frontline Assembly, Scissor Sisters, Novelle Vague, Weeping […][...]

Jag minns hur jag förälskade mig i Scorpions. När jag var mycket yngre, ungefär förra sommaren, tipsades jag om att nämnda bands liveinspelning Tokyo Tapes var en omistlig lyssningsupplevelse för varje sann hårdrockare. Mina första möten med flera av låtarna på denna skiva blev faktiskt närmast religiösa minuter. Dessa sjuttiotalsdoftande, distiga men sköra mästerverk var […][...]

Lite nytt, men egentligen mest äldre grejor, ärligt talat. Vissa återkommande fenomen. Precis som för Hamberg har viss utfasning ägt rum (om inte annat skulle listan bli enorm annars). Ett ledord för 2007 skulle hittills kunna sägas vara ”pop”. Helt enkelt. Tillbaka till det enkla och effektiva. Det får tala för sig självt (utan egentlig […][...]

Raised Fist -Bäbisblå? Ska du ha en bäbisblå tröja på en ärkemetalfestival?! Min inställning till min hiphopsälskande fotograf Pontus klädval inför Metaltown är minst sagt tveksam, trots att han hävdar att han kommer att smälta in för att den ”har gotiskt typsnitt på t-shirten”. (En rapgruppslogga). När vi beger oss ut i den försommarklara Göteborgsluften […][...]

Frågan vilken franskcykelrelaterat projekt Billy Rimgard också varit inblandad i (förutom att vara Mr. Suitcase, då) verkar inte ha varit en helt lätt fråga att besvara. Men några lyckades klura ut att det var Mont Ventoux som avsågs. Bland dem som skickade in rätta svaret kommer fyra stycken att belönas av var sitt exemplar av […][...]

Jens Bring Me the Fucking Riot… Man på Stora Dans var i ärlighetens namn ganska avslaget. Jag gillar Sävsjökillarnas simpla och dansanta rock ‘n’ roll, men något riktig geist visade bandet aldrig, tyvärr. Publiken verkar gilla vad de hör dock, för Stora Dans är ganska proppfull. Att jag sedan inte är bekant med det nya […][...]