Det har gått ett tag sedan sist. Alldeles för länge. Men nu är de tre idiiterna från förorten tillbaka med uppföljaren till ”I skuggan av betongen”. Första smakprovet från den kommande plattan ”Mitt kvarter” visar upp ett TLK som fortsätter på den lugnare, tyngre, mer allvarliga stilen som de hittade fram till på förra plattan.

Redan vid första lyssningen känner man att man saknat Dogge, Chepe och Salla enormt mycket. De känns verkligen som ett kärt återseende med kompisar från förr. Det har hänt mycket inom svensk hiphop sedan förra gången. Den kommersiella framgången som kom av sig lika fort som den startade när ”Välkommen till förorten” släpptes, har fått ordentlig fart nu. Hiphop har blivit stort. Det tragiska är att det här knappast lär sälja lika mycket som till exempel Petter och Rusiak. Jag hoppas att jag har fel men jag tror inte att det kommer att slå hos den så kallade allmänheten. Det är lite för underground. Lite för smalt. Lite för bra helt enkelt.

”De e knas” är ingen given hit. Men låten har ett sug som gungar med lyssnaren och innan man vet ordet av sitter låten där. Ett enkelt beat, sparsmakade stråkar och riffig klaviatur och – sist men inte minst – Dogges rap. Hans charmiga, lite kantiga flöde känns lika självklart och oefterhärmligt som vanligt. Som kronan på verket medverkar naturligtvis Daddy Boastin. Han får vara hur bra han vill när han gästar Teddybears STHLM, men det är här han hör hemma. B-spåret ”Blend dom” visar upp honom i sitt esse. En vokalistisk galning beväpnad med mikrofon.

Det är ett konstigt läge för TLK. De är föregångare. Förebilder för en hel genre. Nu måste de bevisa att de inte är föredettingar. Det känns som om de är säkra på sin plats inom genren men det hindrar dem inte från att dela ut kängor till alla nykomlingar som dissar allt och alla för att inte vara tillräckligt underground och äkta: ”Det är avundsjukan som gjort er blinda – och ni suger mer än Libresse binda”, rappar Dogge i ”Blend dom”.

De behöver inte ta i för att göra sig hörda men melodin heter inte heller falsk blygsamhet. De vet sin plats: ”Han (Gud) satte oss här på jorden som utvalda att leda hiphop inom Norden och sätta standard”. Så sant som det är sagt.

Kungarna är tillbaka på tronen. Det är bara för nykomlingarna att kliva ner och ge plats för de riktiga regenterna.