Juletid brukar alltid vara samlingstid. Vi översköljs av ihopsamlade spår från karriärer (”Med ett extra spår, aldrig tidigare utgivet [förutom på den där singeln som vi hoppas ingen kommer ihåg]”), på tema (”En till julskiva behöver väl alla?”) eller för någon fin sak (”Vi tar bort vår skuld genom att samla ihop pengar till de sorgliga föräldralösa barnen!”).

Tom Waits gör naturligtvis samma sak och samtidigt något så långt därifrån man kan komma. Orphans är en trippelskiva med 56 låtar, varav 30 är ”tidigare outgivna” och resten nyskrivna. Han har samlat ihop material som blivit över genom åren, sorgliga föräldralösa spår som klumpats ihop kring tre teman; bråkstakar, lipsillar och skitstövlar.

Han sjunger från världens lägsta botten och gör det trovärdigt. Hans röst berättar, även om inte orden skulle göra det. Liksom musiken är text i sig själv. Orden bara broderar ut det redan uttalade. Det är brokigt och stökigt. Lite smutsigt, men alltid med stor värme. Även i den bitigaste motgången.

Tillsammans med ständige följeslagaren Kathleen Brennan har han grävt i arkiven, lyssnat och inspirerats till något nytt. En låt som spelats in en mörk natt ges ett annat sammanhang, en gammal nedskriven låtdel blir till en hel och inspirerar till en tredje.

Som alltid gillar jag Tom Waits bråkstakar och skitstövlar bäst. När han berättar skitstövlarnas historier eller helt enkelt iklär sig rollen själv är han som strävast, coolast och bröligast. Och det är ju busen Waits som är charmigast. Med håret på ända och lite galen blick. På engelska skulle han alltid vara scruffy looking, om jag var tvungen att beskriva hans bästa låtar med ett utseende.

Lipsillarna går lite på tomgång, men samtidigt är hans kvalité alltid över snittet. 56 låtar på en gång är ganska mastigt förstås. Det räcker till för att mätta och bli över, en del kan till och med kastas bort, i samma anda som allt annat i vårt överflödsliv. Och även om jag inte gillar allt kan jag ju faktiskt lägga en del till längre förvaring, i-landsresursslösare som jag är. Men som alltid är ju risken att de hamnar i en frys som man inte tittar åt förrän nästa gång man glömmer frysdörren öppen och man måste frosta av och slänga allt.