Miss Li gör det klart att hon är här för att ta plats. Hon tänker inte ursäkta sig för att hon gör det heller. På ”Late night heartbroken blues” är hon och hennes musik rak, direkt och uppriktig.

Influenser och stilar blandas ifrån lite här och lite där. Det är jazzigt, bluesigt, punkigt. Och det är bra driv i ståbasen. Kabaré har nämnts i meningar som beskrivit musiken, och jag håller gärna med. Här finns rena urladdningar och riktig kli-i-benen-sprallighet, som de inledande två spåren. Här finns vackra ballader, som ”High on you”. Den röda tråden är ändå att det hela tiden känns på något vis livsbejakande, riktig feel good-musik. Genomgående är karaktären i Miss Lis röst det mest centrala.

Texterna är flirtiga, rättframma och ärliga. Det är enkelt och okomplicerat. På samma gång är det så intensivt att det inte går att nå sina egna tankar under den tid man hör musiken. För att överhuvudtaget kunna skriva en fullständig mening måste jag stänga av och skaka av mig Miss Li. Hon var som sagt här för att ta plats.