Yukimi Nagano.

Då var det avklarat. Kanske räcker det så? För hur jag än vrider det kommer jag tillbaka till Yukimi Nagano. Hon har en röst som är rakt igenom unik. Rakt igenom fantastisk. Jag blir glad av Yukimi Nagano. Namnet ligger så fint i munnen. Det är med inga rationella mått relevant.

Yukimi. Nagano.

Vilka de andra i Little Dragon är kommer jag förmodligen aldrig att lära mig. Jag är bara lycklig att de finns där och tappar upp ett ljudbad som Yukimi Naganos röst kan plaska runt i.

I lyckliga Looking Glass cirklar ljudbubblorna in och ut ur sången, ovilliga att tyglas busar de om uppmärksamheten i en aldrig sinande ström av infall.

Mitt första intryck av gruppens andra album, Machine Dreams, var att det med något undantag var ganska platt och enformigt. Den här gången var första intrycket långtifrån sant.

Titeln är annars ganska talande. Machine Dreams låter som en film där Yukimi Naganos röst springer runt i en retrofuturistisk science fiction-dröm i bjärta färger. Det är ett programmerat rymdäventyr med det analoga synth-80-talet i minneschipet. Helkroppsdräkter och glashjälmar.

Låt stå!
Håkan Wirenstrand spelar keyboard, Fredrik Wallin spelar bas och Erik Bodin spelar trummor.

Spår 7. Runabout

Spår 8. Swimming

Spår 11. Fortune