När Hardcore Superstar återvänder efter ett par års bortavaro bereder kritikerkåren vägen med palmblad och översvallande lyckliga recensioner. Jag har själv aldrig varit helsåld på bandet, inte ens efter förra självbetitlade albumet, som betraktades som ett komplett mästerverk i samtliga kretsar.

Det är dock svårt att neka till att Göteborgskillarna sällan misslyckas med sitt hantverk. Nya skivan är en tyngre och ännu riffstinnare sleaze- och punkdoftande hårdrockshistoria där de refrängerna kommer snabbare än knytnävsslag på bakgården till en rockklubb. Den spejsiga synten i introt är en häftig kontrast till den massiva riffattacken som kom att knocka mitt söndagsbakfulla huvud. Jocke Berg mässar aggressivt ut sitt I Don’t Need No God Damn Company och jag nickar instämmande. Trummorna är feta och Silvers solon sitter där de ska.

Refrängerna är mindre catchiga och riffen mer tuggande tunga än Backyard Babies och de hos andra liknande band. Mindre plast och hårsprej till förmån för mer hårdvara, som bara är trivsamt i längden. Gammal Skid Row-doftande skåpmat blandas runt i grytan och jag blir tillräckligt nostalgisk för att det ska kompensera bristen på innovation. Bland de mer överraskande inspirationerna hörs Sepultura och ett The Four Horsemen-aktigt riff på Medicate me. Jag skulle personligen föredragit mer rock’n'roll i det hela.

Sophisticated Ladies är ett starkt spår, trots att jag alltid är så trött på samplade ljud av kvinnliga sexstön i musik. Nicky Wicked från Crucified Barbara är upphovskvinnan till dessa. Jag tycker att det känns kukrocks-förutsägbart och känns på något sätt ännu märkligare när man vet att sångaren Jocke Berg är småbarnspappa till en dotter. Det känns lite teater över det hela, ungefär som när Snoop Dogg fortsätter att rappa om sina hoes and bitches trots att han har barn och familj.

Promobilderna lever upp till varje sleazejunkies förväntningar med för stora tatueringar och pastellfärgade bandanas. Det är lite av det som gör det svårt för mig att älska sån här musik helhjärtat. Släng i förutsägbara beståndsdelar och ut kommer ingenting som överraskar särskilt. Men det är trots allt en sällsynt kvalitativ och hårdsmält exportvara.