Med skivor som Blueprint och Black Album i Armanikostymen blir kraven när Jay-Z släpper album alltid skyhöga, speciellt eftersom han har en hel del att bevisa efter fjolårets halvtrista Kingdom Come. Anledningen till det kan kanske ha att göra med att Shawn Carter redan som 37-åring hade uppnått det mesta man kan som rapartist. Han har i och med American Gangster-skivan blivit delad tvåa med Elvis Presley om att ha tio album på första plats på Billboardlistan, The Beatles ligger etta med 19 album. Samtidigt som han bossar för Def Jam och Roc-A-Fella Records. Man kan undra hur han hinner med att släppa en skiva varje år och hur mycket tid han har över till sin förlovade dam?

American Gangster är en skiva som inspirerats av Ridley Scotts film med samma namn. Gangstertemat är spännande och engagerande men föga originellt vilket gör att det inte sticker ut så mycket från jiggas tidigare mäkta imponerande låtrepertoar. Så har man Jay-Zs bästa spår dunkandes i bakhuvudet i jämförelse så slår låtarna inte lika kraftigt. Det är en betydligt bättre skiva än föregående men inte den bästa.

Vid det här laget börjar man känna igen ljudbilden från de alltid lika välpolerade beatmakarna The Neptunes och Just Blaze. Det är kul att No I.D. får chansen att leverera ett riktigt smarrigt gospel-funkigt stycke som använder sig av Larry Ellis & The Black Hammers Funky Thing och att det gästas av ingen mindre än Nas. Annars är det Diddy och hans stab som står för majoriteten av produktionerna, vilket i det här sammanhanget resulterar i mycket blås och kvalité även om det inte är så exceptionellt ljudmässigt.

Hur som helst känns det skönt att ha Jay-Z tillbaka på spelplanen igen. Han kan fortfarande låta överlägsen och kaxig på beats med gott samvete. Nu återstår väl bara att se om han kan lyckas med bragden att bli den första rapparen över fyrtio att plocka hem en billboard etta, men förmodligen hinner Dr Dre före med Detox som släpps nästa år.

Jay-Z feat Pharrel Williams – Blue Magic

Jay-Z – Roc Boys