Recension
- E=MC² (album, cd) Mariah Carey
- 2008
- Island
Världens bästa röst
Lyssna
Externa länkar
Jag tycker att E=MC² är snäppet bättre än den mer kända föregångaren The Emancipation Of Mimi. Kanske saknas en hit likvärdig It’s Like That, men överlag är det få album överhuvudtaget som klår Mariahs från 2008. Det finns verkligen inte en enda dålig låt här.
När Ola skrev om The Emancipation Of Mimi gjorde han det utan att knappt nämna de monstruösa hitsinglarna vid namn. Jag skulle kunna göra samma sak här, om nu singlarna från E=MC² hade blivit lika monstruösa, fast av en helt annan anledning. Singlarna här representerar nämligen albumet oerhört väl. De sticker inte ut på ett sätt som gör att de måste nämnas. Man kan plocka nästan vilken låt som helst från den här skivan om man vill beskriva den. Och gillar man singlarna så älskar man skivan.
I’m That Chick är den låt som sticker ut mest på skivan, och är också den jag tycker om minst. Jag nämner den här eftersom det först var tänkt att albumet skulle bära samma titel, och även om det inte hade förminskat de andra låtarna hade det inte varit snyggt om albumets titelspår (som ju alltid känns som den främsta representanten för det hela) var plattans tråkigaste. E=MC² är mycket bättre, om än lite töntigt.
Annars finns det här gott om låttitlar som hade kunnat ge namn åt albumet med rättvisa. I Stay In Love och Love Story till exempel. Jag brukar inte ha några problem med att hävda att Mariah Carey är en av de största och bästa låtskrivarna som finns när det gäller soulpopfusionerad musik, men ska man leta nackdelar skulle möjligtvis variationen, eller snarare saknaden av den, vara en sådan.
E=MC² utgörs till största del av luftiga och oerhört melodiska ballader som tack vare Jermaine Dupris hårda touch av hiphop håller sig ganska långt från gränsen där en scen innehållande en heterokyss mellan fylliga läppar utspelar sig under en himmel fylld av fyrverkerier och en oproportionerligt stor måne. Mariahs röst är nästan alltid på den dramatiska nivån, men trots att hennes röst alltid är så stor tillåter den beats att ta plats. Mariah Carey på asfaltssoul är himmelskt. Home girl. MC the MC.
Albumets tre gäster ger små avbrott i det homogena när de stylar om sina låtar ganska grovt. Migrate är väl främsta försöket till en ny It’s Like That, och ett mycket fett sådant, där dåtidens mest hajpade artist T-Pain kliver in och faktiskt inte är odräglig trots autotune. Damian Marley gör duett med Mariah i den galet somriga reggaelåten Cruise Control, och sedan får Young Jeezy flowa oerhört rytmiskt på albumets personligaste stund. Side Effects är en storslagen uppgörelse mellan Mariah och hennes kontrollerande manipulerande exmake Tommy Mottola.
Side Effects är en av Mariahs bästa låtar, och att hon behandlar ett så seriöst ämne över en låt som inte såsar ut i långsamma tårar är väldigt uppiggande.
Forgive but I can’t forget,
Every day I deal with this
I live with the side effects
But I ain’t gonna let them get the best of meKept my tears inside
’cause I knew if I started I’d keep crying
For the rest of my life with you
I finally built up the strength to walk away
Don’t regret it but I still live with the side effects
I’ll Be Lovin’ U Long Time är en annan låt som hamnar på min topp 10 med MC. Glad pop när den är som bäst. Botar alla dåliga humör.
Bye Bye och I Wish You Well utgör en väldigt fin avslutning på den här fantastiska skivan. Den sistnämnda är himmelsk, Mariah ackompanjeras av ett ensamt piano och körar sig själv. Det är storslaget. Bye Bye är en låt som stöttar de som sörjer. Låten återkom senare i en remix med Jay-Z. Det här var förresten i samma period då Jay smälte hjärtan på Raphael Saadiqs Oh Girl. Vågat för en thug att visa sig kärlekskrank.
Mariah Careys bästa skiva? Svårt att säga såhär i en period där jag nästan bara lyssnar på hennes väldigt tidiga 90-tal, men E=MC² är i alla fall garanterat det bästa hon har släppt de senaste tjugo åren.
Publicerad: 2012-04-29 00:00 / Uppdaterad: 2012-04-29 02:21
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).