Det är i nattens allra minsta timmar som Gang Colours har sin hemvist. När mörkret är som tätast och inget stör stillheten växer det ur allt elektroniskt brusande susande mjuka lager av omtänksamhet som Will Ozanne sveper in oss i som i en skön yllefilt. Ur den dunkla atmosfären plockar han fram nedtonade känslofyllda melodier som små flämtande ledljus av tröst.

Trots att musiken ibland genom sin släpiga nästan avstannande framtoning känns i behov av livsuppehållande åtgärder är den, då alla detaljer just tack vare det framträder desto tydligare, också lika vacker som intim. I I Don’t Want You Calling och inte minst singelfullträffen Fancy Restaurant är det svårt att inte börja referera till James Blake. Där finns också det extra stråket av trasig soul som inte riktigt kommer fram i övrigt. The Keychain Collection är annars imponerande homogen och skillnader utgörs mest av subtila detaljer som dynamiken i mötet mellan torrhackande rytm och ett regndroppande piano i Forgive Me? eller när Tissues & Fivers begravningsmarsch monokromt kläs i den vackraste av sorgeskrudar.

Enkla medel som tillsammans skapar stor stämning och där Ozanne själv framstår som, om inte generation dubsteps egen lägereldstrubadur, din allra bästa vän i natten.