Frida Alkestrand och Tove Möller har spelat tillsammans sedan 2008. Det började i Berlin, blev en debutskiva under 2010 och spelades in en uppföljare i Göteborg under vintern som gick. Och när jag börjar lyssna hör jag toner av musik jag saknat. Den slags musik det var ett tag sen jag lyssnade på. En känsla av hemmabygge som genomsyrar ett välgjort album. Och de referenser jag till en början febrilt letade efter – där jag passerade Rough Bunnies, First Aid Kit och systrarna McGarrigle – glömmer jag snart bort.

För det som möter en i dörren till Ride With Me är inte det som blir kvar efter några lyssningar. Till en början lite vardagliga låtar släpper fram känslorna. To All My Friends gör enkel och rak folkpopsindie, med stämsång och dragspel. Låtar som Roadkill, med sitt skruvade tema, masar sig tungt fram som en mörk bluesballad. Inledande Ride With Me får mig att vilja springa snabbt längs ljusa grusvägar när jag lyssnar. Lite kanske det är våren, men mest är det nog To All My Friends.

Musiken jag har saknat. Det var nog den svenska indien. Den ljusa och enkla, som inte behöver öronbedövande rytmer eller hög volym, som inte behöver sångare som skruvar sönder sig av innerlighet, som inte är iklädd hatt. Bara raka, jävla låtar. Med precis lika mycket image och drift, men med sans. Och To All My Friends inger ett lugn. Tränger sig inte på. Agerar i bakgrunden så innerligt att man inte kan sluta lyssna.