Det är i nattens allra minsta timmar som Gang Colours har sin hemvist. När mörkret är som tätast och inget stör stillheten växer det ur allt elektroniskt brusande susande mjuka lager av omtänksamhet som Will Ozanne sveper in oss i som i en skön yllefilt. Ur den dunkla atmosfären plockar han fram nedtonade känslofyllda melodier […][...]

Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Vånna inget Allvar Titelspåret från plattan som utan tvekan gått absolut varmast på skivtallriken det senaste halvåret är inget mindre än en klockren punkrockdänga med mycket hjärta och smärta. (Tomas Lundström) PJ Harvey The Last Living Rose Vi får se en soldats minnesbilder av det saknade hemlandet England. Men det är inte frågan om nationalistisk […][...]

Albin Gromer har just släppt sin tredje singel, För det är du sedan han för för nästan ett år sedan gjorde sitt första framträdande på P3 gulds scen. Med två ep-släpp och ett skivbolagskontrakt bakom sig är den unge malmöiten redo att släppa sitt debutalbum som beräknas komma i mitten av februari. Albin just nu […][...]

I Slottsskogen lyfts scener och barer på plats, en konstinstallation pågår för fullt, här hemma sitter jag och har inte hunnit se över mitt spelschema. För dig som behöver hjälp. Här är våra recensioner av artisterna på spelschemat: Way Out West (Slottsskogen) Prince N.E.W.S. Dirty Mind Musicology The Rainbow Children The Vault – Old Friends […][...]

Det mest uppseendeväckande med SBTRKT är inte att Aaron Jerome i sin SBTRKT-skepnad väljer att dölja sitt ansikte bakom färgglada masker. Det handlar mer om den förskjutning hans musik tagit sedan släppet under eget namn Time to Rearrange. Från den tidigare puttriga nu-jazziga smyghousen har han tagit ett rejält kliv, inte som utstyrseln kan antyda […][...]

Att lyssna på James Blake är lite som att råka vandra in i en gospelkyrka en tidig råkall morgon. Hans musik, som ofta beskrivs som sovrumssoul kan verka väldigt långsam och upprepande och solitär men ibland känns det allomfattande, ibland känns den nästan irriterande men aldrig tråkig. Blake sa i en intervju att han vill […][...]