Att The Roots slutat turnéra kan vara det bästa som hänt bandet. Att få en rutin i tillvaron, som bakgrundsband i Jimmy Fallons talkshow, har frigjort oanade resurser och gett dem nya möjligheter att fokusera på den egna musiken. Den här gången har de gjort något inom hiphopen så ovanligt som ett konceptalbum.

Undun berättar historien om den påhittade karaktären Redford Stephens uppgång och fall. Att Stephens historia inte ligger så där alldeles långt från framför allt Black Thoughts familjemedlemmars öden bidrar till albumets nerv. Lite synd då att relativt få av albumets verser kommer från just honom. Gästlistan är ovanligt lång, men innehåller mest namn som idag närmast räknas som en del av familjen (då tänker jag i första hand på Dice Raw och Greg Porn).

För första gången har Black Thought jobbat med en textcoach, Richard Nichols, som sett till att han håller sig inom historiens ramar. Att Thought tvingats arbeta igenom och om sina texter är av godo. Att ge en hiphoplyriker en hård redaktör är ett genidrag. Och jag inser att jag har mycket kvar att hitta mellan raderna här. Texten kommer oftast till mig sent. Jag lyssnar alltid från trummorna ut.

Chefsarkitekt ?uestlove levererar som vanligt. Den här gången konsekvent och fokuserat. Det mest sammanhållna och sotigt svarta sedan Game Theory. Möjligen på bekostnad av det omedelbara, som å andra sidan aldrig varit The Roots styrka. Undun bjuder snarare på den upprepade lyssnandets rika belöning. De har utmanat både sig själva och sina fans, samtidigt som de gett belackarna nytt vatten på sin kvarn. Ett dystert och ödesmättat konceptalbum från ett hiphopband är så klart omåttligt pretentiöst. Det är bra.