Det ska erkännas, Touché Amoré har fram till nyligen flugit under min radar. Oförlåtligt. Los Angeles-bandet har under sin treåriga karriär fått ur sig två fullängdare varav denna, Parting the Sea Between Brightness and Me, släpptes för några månader sedan. Hög tid att belysa bandets storhet, med andra ord.

Vänner av melodisk hardcorepunk, fans till Defeater och till och med Good Riddance borde inse att kvintetten är rakt upp i den berömda gränden. Det är välspelat med hjärtat på kavajslaget, en kompromisslöshet som är skönt befriad från påklistrad image. Rock från mellangärdet.

Pathfinder visar prov på effektiv punkrock som inte behöver ha gaspedalen i mattan, Uppers/Downers har en melankolisk nerv som inte gränsar till patetik och Condolences tar ner intensiteten till ett avskalat pianospår som Jeremy Bolm skriker ut sin desperation över. Det är, för att verka inom en ganska snäv genre, ett väldigt brett album överlag.

Parting the Sea Between Brightness and Me har ärats med en sylvass produktion som passar bandet som handen i handsken. Inspelat av Ed Rose, som tidigare jobbat med Coalesce (när var senast du tänkte på det bandet egentligen?), är det svårt att tro på att detta bara är bandets andra album. Mer av denna varan framöver och det blir 10/10. Nu lider skivan av några smärre barnsjukdomar fortfarande.