Råpunk, käng och hardcore eller vad man nu vill använda för samlingsnamn har fått ett uppsving de senaste tio åren och med det även mycket av den gör det själv-rörelse som följde hand i hand med musiken när det begav sig.

Den senaste tiden har även kassettformatet vaknat till liv – den digitala tidsålder vi lever i till trots – och jag har själv lånat ett undanställt kassettdäck av en polare för att kunna ta del av det utbudet.

Östersundsbandet Thräshers är min senaste bekantskap i kassettform, men det var inte via kassetten jag först stötte på bandet, utan via den video bandet gjorde till låten Under bron. Likt musiken handlar det om klassisk punkestetik; det är en skatevideo helt enkelt.

Thräshers är för mig väldigt tidlöst. Det är punk som den lät och som den låter, förpackad som den gjordes och som den görs. Jag ska inte hymla med att jag är för ung för att ha varit med från början mina 33 år till trots, men med tanke på den kreativitet som finns inom punk- och hardcorescenen 2011 känns det som om man får känna på en vind från svunna tider faktiskt.

Band är ute och spelar som aldrig förr och det ges ut skivor – och nu även kassetter – i en strid ström. Internet har varit gynnsamt mot rörelsen; på bloggar sprids gigtipsen och på tjänster som bandcamp kan man höra musiken, om den mot förmodan inte finns utgiven på vinyl.

Thräshers kassett 10 track demo är inte det bästa jag har hört, men inte det sämsta heller. Däremot är det genuin hardcore med ett bra bett i gitarrljudet och där d-takten är ytterst närvarande mest hela tiden. Det är lite småsvajigt på sina håll, men det ger snarare Thräshers karaktär än någonting annat.

Bästa låten är redan nämnda Under bron, tätt följt av pigga avslutningstrion Shitlife, Slut snackat (sic) och Vacker tass, medan en låt som Skitungar tröskar på ett fint sätt.

På sina håll tar bandet ner tempot, som i den i sammanhanget släpiga Allt eller inget, men Thräshers verkar alltid vilja driva upp tempot. Som sig bör.