Tomrummet efter sorgligt avsomnade Umeåbandet Masshysteri verkar fyllas på söderifrån.

Efter finfina Terrible Feelings kommer nu nämligen även Vånna inget. Båda banden kommer från Malmö, har kvinnlig vokalist och håller sig till tämligen melodisk punkrock med texter som träffar såväl i hjärtat som i magen.

Alla vet att vi har helvetet på jorden
Finns ingen bomb som kan rädda oss
Alla vet att vi har helvetet på jorden
Man får bita ihop och slåss

(Vi skakar liv i en trasig värld)

Vardagstristessen, småstadsångesten och livet med all dess obarmhärtighet. Tematiken i texterna går igen i de tre ovan nämnda banden. Och Karolina Engdahls välskolade stämma levererar varenda textrad på Allvar med den äran.

Allvar är Vånna ingets debut, men jag har uppriktigt svårt att förstå att så är fallet. Skivan ståtar nämligen med så många välskrivna låtar, som framför allt levereras med en sådan självklarhet att det inte borde vara möjligt för ett debuterande band.

I dag, i morgon, jag längtar efter alla andra dagar

(Alla andra dagar)

Öppnande Makthaverskan-doftande Alla andra dagar bjuder på en smått formidabel avslutning, Tickande bomb på ett popigare anslag och lite lägre tempo, medan Småstadssymdrom sedan river tag i lyssnaren igen. Det melodiska titelspåret andas enorm desperation och Som man lever på en Ebba Grön-stöld som är lika briljant som den är kaxig.

Det enda som förvirrar är hur ett band från Malmö kan ha ett bandnamn på småländska och sjunga på rikssvenska. Men det säger väl mer om demografin kring Möllan än någonting annat. Och oavsett vilket är Allvar direkt skitbra.

Jag ser hela livet,
hur det trillar förbi mig,
hur det trillar förbi dig,
hur det hinner i fatt mig

Men jag tar livet,
på för stort jävla allvar,
på för stort jävla allvar,
på för stort jävla allvar

(Allvar)