Egentligen hade jag kunnat klistra in titeln på volym två från John Morales mixfabrik: ”NYC Underground Disco Anthems & Previously Exclusive Disco Mixes”.

Någonstans i mellanrummen finns det förmodligen plats för ”disco för dig som redan har för mycket”. Åtminstone vad gäller disco.

Men först John Morales. En sökning på Wikipedia ger två träffar: en metrolog och en mafioso. Utan att ha full koll på Morales extraknäckande vid sidan av musiken kan jag redan där säga att ingen av dem är samma person som den som var med och formade discon till det vi känner idag. Och mer än något är kanske Morales bidrag till musikhistorien extended-mixen.

Det var när Morales själv DJ:ade i mitten av sjuttiotalet som han frustrerat konstaterade att låtarna han spelade var för korta. Med klippande och klistrande – långt före den bärbara datorns gör-det-själv-program – fixade han själv till de längre versionerna.

Att en av Morales första officiella mixar, Inner Lifes klassiker I’m Caught Up (In a One Night Love Affair), är först ut på volym två kunde inte vara mer passande. Särskilt som den låten också på bästa sätt slår an tonen för den sisådär tre timmar långa resan in i mycket av det bästa som sjuttiotalet hade att bjuda på.

Här finns några av genrens och epokens största låtar. Loleatta Holloways Dreamin’, First Choices The Player och Double Exposures My Love Is Free. Men de riktiga pärlorna dyker upp i skuggorna som giganterna kastar. Fantastic Aleems Hooked On Your Love och Harold Melvins åttiotalsresa Don’t Give Me Up. Dessutom får vi en dos bluescooldrypande War genom Slippin’ Into Darkness.

För den oinvigde, eller för den som letar efter ingångar in i discons outtömliga flodvåg, flyger förmodligen det mesta under igenkänningsradarn. Men det är när vi bytt skiva som det obskyra verkligen tar sin början. Instrumentalversioner, dubversioner och bara allmänt osläppt och rart. Kalas, med andra ord.

Lite ruffare, lite mindre putsat och lite funkigare. Musiken på The M + M Mixes vol. 2 är kanske inte det självklara valet för den som söker de riktigt neonpastelldränkta discobomberna. Inte minst eftersom vi här får musik som tar sig precis så mycket tid den behöver för att komma i mål.