Det är en matig historia, Mattias Alkbergs nya. Det är på inga sätt någon lättuggad utgåva. Det är samtidigt, som titeln vill antyda, inte någon överdrivet politisk skiva bortsett från på det personliga planet. Det är framför allt en, ursäkta språket, jävligt bra skiva.

På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Den delen överlåter jag till vår systersida dagensbok.com, här fokuserar jag på skivan.

Sett ur ett perspektiv som blickar tillbaka på Alkbergs tidigare utgåvor under eget namn är detta album mer av allt. Jag hör Tunaskolans naiva hunger, det eftertänksama i Ditt hjärta är en stjärna och direktheten som utgjorde Nerverna och det hålls ihop på ett imponerande vis. Uppbackad av Nerverna och diverse namnkunniga musikanter, bland annat Conny Nimmersjö och Magnus Ekelund, följer Alkberg en röd tråd genom hela albumet, en tråd som kunde skönjas på Allt det här, splitskivan som släpptes i våras med Pascal.

Från inledande Frigjord, pånyttfödd via lysande Asterism & Obelisk till Magnus Ekelund-duetten Född fel slås man av hur pass genomarbetad Anarkist är. Och av att fler måste få ta del av Mattias Alkberg. Fan, det vore fel annars. Galet fel.

Köp. Nu.