Popagandas sista akt börjar med ett utdraget och spänningshöjande intro. Lampor blinkar, trummor och bas smyger sig fram och till slut sveper Lykke Li upp på scenen i en svart böljande klädsel. Det börjar bra och extas nås kort in i konserten när hon river av Sadness Is A Blessing och direkt därefter I Follow […][...]

Det är med ganska höga förväntningar som jag sätter mig på stentrappan framför lilla scenen just innan jj ska börja spela. Det jag visste om den svenska duon var att de med experimentella influenser från hela musikkartan skulle kunna bjuda på en häftig show. Äntligen har mörkret fallit över staden också. De börjar med Still, […][...]

Jenny Wilson har en spellista med så bra och hittiga låtar att även den oinsatte lyssnaren direkt dras med. Till det finns Wilsons klara röst och ett grymt band. Hon sjunger hur bra som helst, och det lyfter riktigt högt när Tensta Gospel Choir tar i och fyller i ljudbilden ända ut till kanterna. Wilson […][...]

Kvart över två på lördagen är festivalområdet sömnigt och tomt på folk, men ganska många hinner ändå dit för att spana på Urban Cone som spelar från 14.30 och halvtimmen framåt. Själv är jag inte så intresserad av indierock med gnällröst, jag och en handfull andra besökare tittar istället på Those Dancing Days soundcheck. Att […][...]

På mina föräldrars gata finns det en trädgård där någon har målat sitt döda träd knallrosa. Det skulle kunna vara kreativt och vackert men det ser bara sunkigt ut. Det här tänker jag på när jag lyssnar på Firefox AK. Andrea Kellerman ser dödstuff ut på omslaget men hennes röst är mjuk, sävlig och distanserad. […][...]