Efter ett antal kosmiska utflykter som en av kaptenerna i den norska rymddisco-flottan har Joachim Dyrdahl på sitt tredje album åtminstone tematiskt landat på en betydligt mer jordnära plats. Sagara är inspirerad och till stora delar bestående av inspelningar han gjort på Java under en studieresa kring den indonesiska gamelan-musiken. Grundidén var att förena gamelans suggestiva rytmer och ständiga xylofoner med technons krispiga sound och pulserande groove till något dansorienterat.

Det gick sådär.

Istället har Diskjokke, med avslutande Panutup som gravt översockrat undantag, plockat bort varje slagverk och minsta antydan till rytm och tar oss istället med på en utflykt djupt in i den fuktiga indonesiska regnskogen. En utflykt där han den här gången nöjer sig med att betrakta stjärnhimlen och där Sagara utgör en fulländad musikalisk fond med stycken som med inte ens styrfart och med endast de subtilaste av melodiansatser fyller upp mörkret.

Samma i grunden mjukt melodiösa och hypnotiska musik som på tidigare släpp men där resan nu på ett högst meditativ sätt går inåt. På ett så till den grad försynt och långsamt vis att den kan framstå som både innehålls- och händelselös. Men där tålamod också belönas med insikten om att Sagara i mångt och mycket egentligen handlar om en fullt logisk nyspegling av Diskjokke.