Om du tillhör dem som älskade deras självbetitlade debut så kommer inte det här, uppföljaren Portamento som någon stor överraskning. Så klart efterlängtad och säkerligen inte en besvikelse för någon som fallit för deras ettriga soliga Brooklynpop. Det är bara ett år sedan The Drums dök upp och förgyllde sommaren med briljanta popsånger som Let’s Go Surfing och Best Friend. Det börjar starkt med ett klassiskt The Drums-spår, en klockren pärla kallad Book of Revelation. Låten börjar med ett beat som varken Orange Juice eller Phil Spector hade skämts för och raderna ”Let it begin”. Och så börjar en av årets bästa skivor.

Singeln Money har redan börjat gå varm i folks öron. Den har potential att i alla fall i vissa kretsar bli en instution, en sådan låt som kan dyka upp som ett svar på en fråga t.ex. ”Ska vi ta en öl?” svaret kommer i falsett ”I don’t have any moneyyyy”, på samma sätt som man inte kan fråga någon ”Vad gör du nu för tiden?” utan att fortsätta ”Varför hör du aldrig av dig?”

Ibland men bara ibland går Jonathan Pierces stämma in i något som ligger alldeles på gränsen mellan att vara skönt och irriterande gnälligt. Det är dock alldeles överkomligt att några låtar är bihang när de har producerat ett album som inte bara lever upp till den fantastiska debuten utan håller vad den lovar och mer.