Gött! Tjocka jävla basljud. Det sammanfattar egentligen mycket av det jag har att säga om Hot Sauce Committee Part 2. Men jag tänker så klart utveckla lite.

HSCP2 är Beastie Boys finaste skiva på en herrans massa år (åtminstone om jag räknar bort instrumentala The Mix-Up och världsfenomenala samlingen The Sounds of Science). Om jag gör de undantagen måste jag gräva långt, långt, bakåt i trions katalog för att hitta något som överträffar det här. Vi får gå nästan 20 år tillbaka i historien. Ja, inte riktigt så klart. Check Your Head är bättre. Och, jo, Ill Communication också.

Men på många sätt är det här ett album som placerar sig väl tillsammans med de där två. Att två av spåren packades på en vinylsjua tillsammans med en återutgåva av just Check Your Head säger en hel del. Det mesta av materialet här är hiphop som minner främst om de där åren under första halvan av 90-talet. Att Money Mark är tillbaka på keys är en inte helt oviktig komponent. Att Mixmaster Mike lägger cuts gör inte heller ont.

För ovanlighetens skull har Beastie Boys bjudit in två gäster på mikrofon till albumet, Nas och Santigold. Nas-låten, Too Many Rappers, läckte i en lätt annorlunda version redan för två år sen, innan albumet sköts upp på grund av att Adam ”MCA” Yauch var tvungen att ta en strid med cancerdjävulen. En knorrig och brötig hiphopsmällare som rullar fram som en ångvält.

Santigold påverkar å andra sidan Don’t Play No Game That I Can’t Win desto mer. Hon tar hand om kroken och låten doppar tån djupt i den reggaesoppa hon hämtat sin musikaliska smaksättning. Och även om det är lätt att dra fram en krokig linje från Santigold till Beastie Boys bouillabaisse är det ingen tvekan om vem som leder utvecklingen 2011.

Jag har svårt att vara kritisk till att det här är en så svårt bakåtblickande skiva. Check Your Head och Ill Communication är tillsammans med Paul’s Boutique och delar av Licensed to Ill ibland världens bästa musik. Att Mike D, Ad-Rock och MCA år 2011 släpper ett album som är så här vasst och fokuserat överträffar alla mina förväntningar. Att det inte skäms för sig i det listade sällskapet är egentligen helt overkligt. I min bok är det här deras femte bästa.