Med en sanslös känsla för sväng och stundtals obönhörlig tyngd dundrar Ribspreader fram på sin fjärde fullängdare, konceptplattan The Van Murders. Och den sitter precis där den ska, känns så hemtam redan vid första genomlyssningen.

Men det är ju sådär det funkar; jag hittar alltid hem till tryggheten igen.

Har jag varit på en resa är det alltid skönt att landa hemma igen, har jag ätit mig trött på restaurangmat är det fantastiskt med hemlagad husmanskost, har jag kroknat i jakten på det nya uttrycket är det skönt att höra något välbekant.

Ribspreader bryter ingen ny musikalisk mark. Däremot vandrar de tryggt på samma stig som Grave en gång slog in på och som nutida kollegor som finfina Torture Division delar fortfarande. Det är sluskig death metal med liten eller ingen ambition att utvecklas inom sitt uttryck – snarare tvärtom. Uttrycket grundar sig i ett stabilt groove byggt på tvåtakt, d-takt och dubbelkaggar, duktigt medryckande riff och effektfulla gitarrslingor som adderar en ödslig känsla till musiken.

Det må låta som en bagatell, men kunde inte vara längre i från sanningen. Snarare är det ett in i detaljnivå förfinat uttryck som man inte kan ta några genvägar för att nå. En kompetens man inte kan fuska sig till, som man bara tillgodogör sig genom att nöta, nöta, nöta.

Ribspreader förvaltar ett genuint arv på ett klockrent sätt.