Det har gått mer än två år sedan The Greencoats släppte sitt första alster Spring EP. Under tiden har Ramo Spatalovic och två andra medlemmar ur The Greencoats, förutom att spela in A Blend of Silk & Satin, hunnit med att göra en bejublad turné tillsammans med Joel Alme.

The Greencoats är inte på något sätt lik Joel Alme och hans hjärtskärande musik, som har fått horder av tonårstjejer att gråta och skrika sig hesa av beundran. The Greencoats kommer mest sannolikt att få 35-åriga män att gunga stelt med överkroppen samtidigt som ett lätt taktfast nickande med huvudet pågår, då de exprimentella tongångarna påminner om en mix av The Soundtrack of Our Lives och The Beatles på LSD.

Producent Johan Ohdner har lyckats att binda ihop det psykedeliska tillsammans med shoegaze och gammal hederlig engelsk rock. På något sätt har han lyckats med konststycket att få en röd tråd genom hela albumet, trots den stora mixen mellan genrerna.
Jag blir positivt överraskad över att nya ljudbilder kan höras ju mer jag lyssnar på skivan och tycker mig också höra influenser från personliga favoriter som Primal Scream och Oasis.

I samband med Hultsfredsfestivalen och dess nyuppståndelse, likt en fågel Fenix ur askan, och som allt mer börjar likna Glastonburyfestivalen anno 1993 borde Hultsfredsfestivalens nya ägare få tummen ur och boka The Greencoats. Så att fler kan få chansen att gunga lätt med överkroppen och nicka taktfast med huvudet.

Bästa låt: Satan’s Roller Coaster Ride

The Greencoats – Satans Rollercoaster Ride from Tobias Martinsson on Vimeo.