Gutter Rainbows är Talib Kwelis fjärde soloalbum, och det första han har släppt utan ett skivbolag i ryggen. Det innebär total frihet och press från ingen annan än han själv, samt att inga käppar gällande releasedatum sattes i hjulet. Med en väldigt lyckad internethajp som Kweli styrde upp själv med sin Twitter nådde skivan bra försäljningssiffror på iTunes under releaseveckan.

Gutter Rainbows är fyllt med exceptionellt bra hiphop. Titelspåret har ett sprudlande beat och Kweli får en att lyssna noga när han rappar om, enkelt beskrivet, positivitet. Om att vara bra och bli bättre. Han hyllar nära och kära i Friends & Family. Han är kaxigt arrogant i Palookas, ett drag hos honom som jag nästan har irriterat mig lite på de gånger jag har sett han live, och det finns inget annat att göra än att rådigga. ”You ain’t got a verse better than my worst one”, säger han. Årets sanning, och det blir inte helt lätt för Sean Price att ta sista versen.

Sean P är givetvis bra, men med sin lätt mumlande rapstil skiner han inte starkt. Andra bullar blir det när Jean Grae öppnar Uh Oh. Hon är så grym, och frågan är om inte hennes kommande album Cake Or Death kommer innebära hennes verkliga genombrott.

Talib Kweli har nog aldrig lagt ner en bättre refräng än vad han gör i So Low. Shuko har producerat det melodiska beatet som utan tvekan är albumets bästa. Det växlar mellan att gå ner i enkla harmonier och dundra igång i ett härligt rus. Res och Kendra Ross sjunger i bakgrunden, M. Geldrich spelar piano, Eric Gresno är på gitarren, och den av alla dessa som jag vill ge mest beröm är trummisen Adam Deitch. Storslaget.

Om inte Black Star, Train Of Thought, Quality, Eardrum eller Revolutions Per Minute övertygade en så är det verkligen dags nu. Även hos ett sedan länge hängivet fan som mig själv har Kweli i och med Gutter Rainbows vuxit oväntat mycket. Textmässigt är han i en klass för sig själv, och flowmässigt växlar han imponerande mycket. Han har ett bra öra för beats och refränger, med något tråkigt poprockigt undantag.

Jag behöver lyssna länge än på Gutter Rainbow för att höra allt han har att säga, men jag kan lova att det kommer vara värt tiden. Sedan första lyssningen har jag gått med tankarna att det här mycket väl kan vara hans bästa album hittills. Eardrum har tidigare legat högst på listan. Trots att den skivan har låtar som The Perfect Beat, Listen!!!, NY Weather Report, Hostile Gospel och Country Cousins, som har så hög hitfaktor att de är omöjliga att tröttna på, befinner sig Gutter Rainbows i en än djupare dimension. Hur bra kan han bli?

I’m On One

Cold Rain