Recension
- Magnolia Electric Co. (album, cd) Songs: Ohia
- 2003
- Secretly Canadian
Övergång
Lyssna
Etiketter
Songs: Ohias sjunde och sista album markerar övergången till Magnolia Electric Co. som kom att släppa livealbumet Trials & Errors två år senare. Magnolia Electric Co. är väldigt lite Songs: Ohia. Namnet förekommer inte och rent musikaliskt så är Jason Molina någon annanstans på Magnolia Electric Co.. Han har gått vidare till ett mer Neil Youngskt angreppssätt. På I’ve Been Riding with the Ghost ligger han farligt nära Neil Youngs driv och sång. Men Magnolia Electric Co. karaktäriseras främst av det rena och skickliga.
Det lite släpiga och tjocka från tidigare album blir till rena toner och passningar till countryn som är både högtidliga och sorgsna. Molina sjunger klart och i centrum och tar hjälp av Scout Niblett, Jennie Benford och Lawrence Peters där det behövs.
När Lawrence Peters sjunger Old Black Hen är det klassisk country med filmiska inslag men när Scout Niblett gör Peoria Lunch Box Blues är det mer av konstnärlig indierock. Båda är naturliga inslag på Magnolia Electric Co. och hålls samman av att de är några av de få spåren där gitarrerna får stå tillbaka för mer raka arrangemang. Annars är det de Molinska gitarrerna som vanligt genom hela skivan. Att det är Steve Albini som sitter bakom spakarna gör bara att det blir än mer tydligt. På albumets höjdpunkt Just Be Simple hymlas det inte med att Molina gärna ger oss det vi kom för. Gitarrerna.
Publicerad: 2010-11-20 00:00 / Uppdaterad: 2010-11-17 19:40
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).