dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Music Music Music & Lina Nyberg: West Side Story
West Side Story (album, cd) Music Music Music & Lina Nyberg
2010
Hoob/Border
7/10

She’s got a rocket in her pocket

Lina Nyberg drar på sig skinnjackan. Fabian Kallerdahl fäller upp kragen på skjortan. Michael Edlund drar en kam genom håret. Josef Kallerdahl har svårt att välja outfit, men tycker han ser jävligt bra ut. De ska möta varandra som de andra, motsatta gäng, även om de mest är likadana. Det som inte var så allvarligt från början, ska ändå göras upp. Tyvärr kan någon av dem ändå inte låta bli att packa med en kniv.

Svenska jazzscenen verkar ha ett alldeles särskilt förhållande till Leonard Bernsteins West Side Story. Förra året var det The Stoner som gjorde en version av Jetsång och jag har hört tolkningar flera gånger förut. Det är kanske inte så konstigt, det är en jävligt bra musikal. Det finns en naturlig dramatik i musiken som kan spelas ut med stor effekt i jazzens crescendon och tomma utrymmen.

Som för att understryka gängens likhet i sin olikhet spelas alla rollerna av samma röster. Bröderna Kallerdahl är ömsom Sharks, ömsom Jets; Michael är Pepe, A-Rab eller Action; men den som framför allt rör sig mellan rollerna är Lina Nyberg.

Jag har följt Lina så nära jag kunnat de senaste åren. Om jag inte älskat det hon spelat in vid första lyssningen har skivorna växt till att bli något fantastiskt efter hand. Hon har ett brett register, både när hon komponerar och arrangerar. Men det är framför allt rösten jag fallit hårt för. Här är hon förhållandevis sval, även om hon är huvudperson i alla scener. Hon sträcker sig kärleksfullt efter Tony ena scenen, bara för att omfamna Maria i nästa, för att sedan bli Riff när han försöker lugna ned de andra. Hon tar alla rollerna lika eget och självklart.

Det finns ingen struktur i berättelsen. Den blandas efter dess dramatiska innehåll, mer än sin del i historien. Hoppet för en fortsättningen efteråt kommer före konfliktens upphettning. Och längtan får avsluta trots att det redan är över då.

De har alla sina egna höjdpunkter på skivan. En av Fabian Kallerdahls är innan hans piano lämnar över till Linas avslutning i Somewhere, Josef Kallerdahls när hans bas går den där gången med knäppande fingrar i Jet Song. Michaels när han leder in de andra i Something’s Comin’. Lina har jag svårare att binda upp, men det måste vara när hon konstaterar att de andra har raketer i fickorna i Cool och går över i scatsång.

De kanske inte tillför så mycket till stycket i sig, men de gör njutbara versioner av dem. Det kan räcka gott, om inte annat bara för att jag får höra mer av Lina.

Kal Ström

Publicerad: 2010-11-13 00:00 / Uppdaterad: 2010-11-12 21:39

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5784

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig