dagensskiva.com

48 timmar

Text

Tänk på döden

ljus_remade

Döden är efter kärleken (och företrädesvis den olyckliga, kanske) troligen det mest frekventa ämnet att behandla inom populärmusiken, av den simpla anledningen att båda ämnena är universella, ofrånkomliga att förhålla sig till och tämligen omvälvande.

I dag är det alla helgons dag och den dag då vi tänder ett ljus för de som har gått bort. På dagensskiva.com tänkte vi ackompanjera den dagen med ett antal låtar som behandlar just döden på olika sätt.

Håll tillgodo och tipsa gärna om egna exempel i kommentarerna.

Draconian Death, Come Near Me
Uppgivenheten och misslyckandet är nära förestående i hela Säfflegängets kvartslånga epos. Låten var från början en dikt skriven av sångaren Anders Jacobsson, men tonsattes till bandets andra skiva. Svulstigt som få, med sitt melodramatiska tonläge är låten lika fylld av pretentioner som av mollackord.

Kiss Detroit Rock City
En av Kiss allra största låtar och i många hänseenden en riktig partystänkare. Vad som fallit bort med åren är att låten är en hyllning till två Kissfans som båda omkom i en bilolycka när de var på väg till en Kiss-konsert.

Amon Amarth Death in Fire
Svenska Amon Amarth må han en ostig vikingaimage, men förmågan att skriva kraftfulla låtar besitter de icke desto mindre. Death in Fire är något av bandet signaturmelodi och en låt som att vara beredd att ge upp sitt liv för något, i detta fall ära och härlighet i att gå i döden i ett krig.

Taake Velg Bort Livet
Att själv avsluta sitt liv med egen vilja har alltid varit tabubelagt, så att en i många fall självdestruktiv genre som black metal skulle ta upp just detta är givetvis en självklarhet. I väldigt många fall handlar det enbart om effektsökeri snarare om ett äkta uppsåt. Norska Taakes sätt att göra en låt om det i imperativ-form får dock ändå anses som ett exempel som sticker ut.

Johnny Cash Ain’t no Grave
Den postuma skivan med samma namn avslutade (?) Johnny Cashs Americana-serie tidigare i år. Att Ain’t no Grave både fått namnge och öppna skivan är givetvis ingen slump. Det handlar om arvet Cash lämnar efter sig, något förhoppningsvis alla gör, musiker eller inte.

Manic Street Preachers The Everlasting
Richie Edwards försvann 1 februari 1995. Varken han eller hans kropp har sedan dess återfunnits, men femton år senare utgår man från att Edwards är död. The Everlasting bahandlar saknaden av barndomsvännen och bandmedlemmen Richie, där den återstående trion till en början hoppades på ett återfinnande, men sakta men säkert släppte taget.

Slayer Angel of Death
En icke metal-initierad vän kommenterade Slayers dänga med ”Tycker du inte att folk är lite sjuka som skriver sån här musik?” Icke är mitt svar till denna dag. Snarare är det logiskt att musik som behandlar ett ämne som är så starkt som doktor Mengele och hans förehavanden låter precis så här. Och rent textmässigt inte blundar för något.

16 Horsepower Sinnerman
Sinnerman är en traditionell amerikansk spiritual som daterar tillbaka långt i tiden. Nine Simone gjorde den populär på 1960-talet, men själv är jag mer förtjust i 16 horsepowers version med David Eugene Edwards tunga stämma. Låten handlar om ansvaret man har, ett ansvar man får stå till svars för när man står inför döden, då man inte kan springa och gömma sig längre. För egen del kommer jag alltid att tänka på en etsad metallplatta som jag såg på Irland för ett tiotal år sedan med texten ”Bidden or bidden, God is always present” när jag hör låten.

Misfits Last Caress
Glenn Danzig och mannar tog punkens nihilism till sin spets med Last Caress från debutplattan. Inget spelar någon som helst roll, ”[...] come sweet death, one last caress”.

Grave Brutally Deceased
I princip samtliga death metal-band behandlar mer eller mindre alltid döden i dess mest slafsiga form. Gotländska Graves önska om att få dö ”in a brutal way instead of just fade away” får väl dock ses som något av ett väl explicit exempel. Ur ett psykologiskt perspektiv ett uttrycksfullt sätt att få utlopp för sin rädsla för döden, ur ett mindre djupt perspektiv ett sätt för unga män att skriva om döden på ett för dem så häftigt sätt som möjligt. Alternativt föder det ena det andra.

Tomas Lundström

Publicerad: 2010-11-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-16 11:36

Kategori: Special

4 kommentarer

Dagens låt: Skuggpoeten ”På kyrkogården”.
Inte riktigt släppt än, men väldigt fin.

Patrik Hamberg Redaktionen 2010-11-06 14:32
 

Fildela inte skuggan!!!

björnv Oregistrerad 2010-11-06 18:32
 

Inte en chans.

Patrik Hamberg Redaktionen 2010-11-07 00:48
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig