I Jonathan Franzens bok Freedom har en av karaktärerna ett alt-country-band som heter Walnut Surprise. I boken skriver Spin och Entertainment Weekly om hur Jeff Tweedy och Michael Stipe är trogna lyssnare till bandet och Walnut Surprise agerar även förband till Wilco. Franzen behöver inte säga så mycket mer för att beskriva Walnut Surprise. Man förstår att Walnut Surprise är framgångsrika.

På ungefär samma sätt blir Autumn Defense automatiska framgångsrika. Bandet består till två tredjedelar av Wilco-medlemmar men bildades långt innan supertalangen Pat Sansone slog sig i slang med Wilco. Once Around är Autumn Defense fjärde fullängdare.

Sen hjälper det ju också ganska mycket att Autumn Defense ständigt gör Jeff Tweedy sällskap som förband på hans solospelningar. Och det känns helt naturligt att supertrummisen Glenn Kotche lägger lite… triangel på ett spår.

Men det är inte helt självklart, rent musikaliskt, att koppla Autumn Defense till Wilco och bandets alla kringprojekt. Möjligtvis ligger Autumn Defense ganska nära keyboardisten Mikael Jorgensens Pronto. Det är solskenspop med detaljer i det oändliga.

Once Around är något av det snällaste jag hört i år. Sansone och kollegan John Stirratt turas om att stå vid mikrofonen, men det är inga stora skillnader efter vem som står där. Båda har genom åren putsat fram en förmåga att sjunga rakt och perfekt, utan udd. En effekt av att vara körsångare i ett band där sången gärna är inlevelsefull på ett välproducerat och korrekt sätt. Sången är på Once Around inte på något sätt framträdande. Istället är det instrumenteringen och detaljerna som utgör upplevelsen. Varje spår är hyfsat likt det föregående men i arrangemangen tonar detaljer efter hand fram, som i en stor del av den akademiska singer/songwriter-popen som man efter hand hamnar i. Tänk manchesterkavajer med lappar på armbågarna, randiga hemstickade toppluvor och Simon & Garfunkel. Bilsemestrar i herrgårdsvagn med träsidor. Samt en stor portion västkust-solsken.

Det är romantiserad bild av då- och nutiden som målas upp på Once Around. En bild där det mesta är perfekt. Men det som börjar lite tamt blir mot slutet ruskigt vackert. Spår som Step Easy och Don’t Know är rent knäckande. Är det några som ska göra det här albumet 2010 så är det Pat Sansone, John Stirratt och Greg Wieczorek.