Lattelounge för personlighetsamputerade cafékedjor eller PR-muzak till krystad livsstilsreklam. Det är väl ungefär sådana omdömen som Bonobo och andra liknande artister brukar få om sin musik. Antagligen inte så roligt att höra men i många fall inte heller särskilt långt från sanningen. Simon Green kan åtminstone även om han skulle gråta på väg dit säkerligen […][...]