Efter att på förra årets Arvikafestival ha sett James Yuill förpassa sin akustiska gitarr till bakgrunden för att istället helhjärtat ratta fram bröstbultande effekter och rytmer är det ingen direkt chock att Movement In A Storm är mer fokuserad åt den delen av hans musik. Inget jättekliv kanske men där effekterna och beatsen på debuten Turning Down Water For Air understödde den akustiska gitarren är rollerna nu omvända och med några få undantag är det gitarren som står för utsmyckningen av en betydligt mer elektronisk kärna.

En följd är att Movement In A Storm trots att det fortfarande låter väldigt mycket James Yuill ändå känns spretigare. Något Yuill i de flesta fall håller ihop, dels med den genomgående lätt vemodiga stämningen och inte minst med rösten som lyckas mjuka upp och gjuta olja på även de skarpaste ljudvågorna även om låtar som My Fears där just de inslagen saknas sticker ut på ett inte bara smickrande sätt.

I andra änden av musikspektrat skalar han istället av allt och visar hur förödande vacker bara en enkel gitarrmelodi och stämsång kan vara i Foreign Shore. Men för det mesta så är det i mötet mellan de ytterligheterna Movement In A Storm befinner sig. I Crying For Hollywood och Sing Me A Song blir han en tvillingsjäl till Erlend Øye mer än bara utseendemässigt, On Your Owns electropop letar efter topplistorna medan melankoliska Taller Son och framförallt First In Line är den perfekta essensen av samarbeten mellan Saint Etienne och Pet Shop Boys som aldrig ägt rum.

Ett möte som äger rum någonstans i skarven där en stjärnklar sommarnatt börjar trängas undan av solens första strålar. Där lätta finstämda popmelodier dansar omkring med varma och vänliga housesynthar och inte sällan kastar längtansfyllda blickar tillbaka i tiden.