The Humdinger, skivan Nappy Roots släppte innan denna, var i sina största stunder det bästa gruppen någonsin gjort. Dess helhetsintryck drogs dessvärre ned en del på grund av menlösa dängor som till exempel Pole Position.

The Pursuit of Nappyness är bättre, för att den är jämnare. Den är oftast sådär lugn och skön, precis som man vill att en undergroundgrupp från den amerikanska södern ska låta. Det är mycket sång mellan de språksköna verserna också, en härlig liten överraskning.

När Ride släpptes som första singel redan i vintras trodde jag att den garanterat skulle vara albumets bästa låt. Ride är nämligen perfekt. Introt med gitarrslingan, de inledande orden och det mjuka beatet som skapar en genomlugn atmosfär. Det blir sällan bättre än så.

Ride får dock stor konkurrens i flera låtar. Det är härligt att inte veta vad man ska älska mest på The Pursuit of Nappyness.

Främst är det Back Home som kommer starkt. En fortsättning på Small Town, där Nappy visar att för dem är lojalitet samma sak som kärlek. Skulle musik ha telepatiska krafter skulle man direkt zippas till en sandig veranda i valfri amerikansk sydstat. Låten är en av skivans mest melodiska med mycket synth och gitarr, och en alldeles ljuvlig refräng. För att inte tala om verserna, som delas mellan alla fem killar.

We can make it on our own, we ain’t got to be alone
Just in case when things go wrong, you can always come back home

Where you’ll always be a star, doesn’t matter who you are
Even when you’ve gone too far, you can always come back home

Ur Back Home

Skivans första halva är bra, men det är på den andra som man verkligen blir övertygad. Redan nämnda superlåtar får sällskap av en drös andra som också de är bland årets bästa. De som inte direkt knockar en växer för varje lyssning, och jag kommer nog inom kort vara övertygad om att The Pursuit of Nappyness är Nappy Roots bästa album. Kanske årets bästa också. Det här var en svår betygsättning, men för stunden får det duga med en superstark åtta.

Man mår bra av den här skivan. Från Humdinger hade vi Good Day som största positiva kraft, här följs den upp av lika glada Be Alright. Live & Die hyllar hiphopen, och avslutande All 4 You är en låt skriven direkt till fansen. Det finns mycket kärlek på The Pursuit of Nappyness.

Nappy Roots gillar även att variera sig lite från sin goa och mysiga stil. På denna platta är det Right Place som sticker ut mest. Beatet är av typen schlagerdisco, och det är makalöst att den ändå fungerar så pass bra. Nappy Roots har äntligen lyckats bra med att göra en partylåt i sin egen speciella stil.

Men det är ändå det sköna lugnet. Det gemytliga skrytet. Värmen och ärligheten i musiken och texterna. Melodierna och den felfria sången. Det är det bästa.

Ride

Know Bout Me (Feat. A. Leon Craft)

P.O.N.

Back Home