En enhet att räkna med. Här gås från klarhet till klarhet och det görs med den äran och den målmedvetenheten som krävs för att inte bli en i mängden. På en punkscen som den i Sverige idag är det, faktiskt, lätt att falla mellan stolarna.

Det gör inte Sista Sekunden. Inte ens när de släpper en, för att vara dem, i sammanhanget så pass varierad punkplatta att det nästan börjat viskas om sell-outs. Jag är övertygad om att de skiter högaktningsfullt i det.

Med bas på Möllevången, Malmö, har bandet förvaltat hardcorepunk av ädlaste valör i ett par år nu och Åldras med stil är en är en flirt med en mer poppunkig approach (Våld och Att åldras med stil) varvat med inarbetad, vansinnig hardcore (Svart som natten).

Som helhet är det inte det minsta konstigt att KB var fyllt till bristningsgränsen när skivans releasefest ägde rum eller att festivaler modell större bokar dem, bl.a. Hultsfred och West Coast Riot (där det på 2008 års sistnämnda festival från scen yttrades något om att ”aldrig mer spela på den här skitfestivalen”). Hur lite de vill det är det ett litet steg mot folklighet men ett stort steg för punken.

I en tid när fina Bruket och Masshysteri är allmänt villebråd sitter Sista Sekunden i ungefär samma sits, men intar ett bångstyrigt yttre, och inre, som är uppfriskande. Men, och det finns men här, även solen har sina fläckar.

Sista punkaren i Sverige är en låt som med fördel borde plockats bort, den tillför ingenting med ett släpigt mellantempo. Likadant känner jag för Morfar Knut som även den lämnar mycket att önska.

På det stora hela är Masshysteris senaste skiva fortfarande bästa punkplattan hittills i år. Åldras med stil är med och fightas om en pallplats.