När Nas gästade Damian Marleys skiva Welcome to Jamrock och låten Road To Zion var Nas vers lite av en avslutande magi. Redan då talades det om att de hade haft bra dynamik i studion, men det måste ändå sägas att den här typen av samarbete var aningen otippat. Och det känns som om patois och reggaeinfluenserna inom dagens hiphop försvunnit. Där vi befinner oss i en tid där artister i stil med Mad Lion och Y-Tee hamnat långt ut i periferin av hiphistorien. Kanske kan detta samarbetet visa på och inspirera andra artister inom genrerna att blanda mer.

Skivan består av hyllningsmusik till Afrika med fokus på historia, sociala problem och uppmaningar. Detta gör att K’Naan faller in naturligt som gäst på två av skivans spår. Då är Lil’ Wayne gästvers mer otippad med tanke på hans senaste musik.

Det är strålande att få höra Nas med lite härlig politisk och kryptisk lyrik på lite vettiga beats. Någonting som det varit fattigt med de senare åren.

The black oasis, ancient Africa the sacred, awakeing.
The sleeping giant, science, art is your creation.
I dreamed that we could visit old Kemet
Your history is too complex and rigid, for some Western critics.
They want the whole subject diminished.
But Africa’s the origin of all the world’s religions
We praise bridges that carried us over
The battle fronts of Sudanic soldiers, the task put before us

Skivans akustiska liveinstrumenteringar skapar ett jordnära och mänskligt sound långt ifrån malande autotunes och skakande rumporna man är van vid. Den här gången handlar det istället om medmänsklighet, upplysande och stärkande toner. Och även om texterna blir något enkla på innehåll blir de aldrig lika löjligt predikande som Nas tidigare alster I Can. Distant Relatives är enkelt uttryckt mycket av det som saknats inom hiphopen de senare åren.

Nas & Damian Marley – As We Enter