Triptykons Eparistera Daimones låter både som man kunde förvänta sig och inte.

Som förväntat, eftersom det i mångt och mycket låter som en tvärsnitt, eller varför inte smältdegel, av metal som musikaliskt uttryck.

Inte, på grund av att det känns som om något som skulle kunna ha kommit på 1990-talet. Framför allt får jag flera gånger starka vibbar av gamla Fear Factory runt Soul of a New Machine och Demanufacture, särskilt när Thomas Gabriel Fischer, mer känd som Tom G Warrior, väljer att growla som bäst.

Men det är kanske inte så konstigt ändå. Triptykon, som är det band som Tom G Warrior valde att starta ur den passivitet som följde på Celtic Frosts Monotheist och turnerandet som följde plattan, är starkt präglat av en kontinental metaltradition som grundar sig mer i en kol- och stålunion än något naturromantiserande. Därför är det mekaniska, som även återfinns hos amerikanska Fear Factory, inte långt borta.

För egen del tycker jag dessutom inte att det är något dåligt. Eparistera Daimones låter på ett ätt väldigt tryggt, i bemärkelsen att det är gjort med ett väldigt genuint hantverk. Samtidigt finns det en del mer utsvävande och progressiva grepp här och där, vilket inte heller förvånar. Ser man var Tom G Warrior startade med Hellhammer och var han slutade med Celtic Frost är det knappast någon som tycker om att stå still.

Det som gör att Eparistera Daimones inte träffar helt rätt handlar för min del om formatet av skivan som jag har tagit del av. När jag läser om Triptykon står det klart att det finns en väldigt genomtänkt konstnärlig ambition både med bandet i stort och skivan i sig. Men eftersom jag sitter med en digital promoversion går jag miste om all form av liner notes som jag misstänker finns tillgängligt om man har det fysiska exemplaret av skivan i sin hand och jag tror den kontexten kan lyfta skivan ytterligare.

Nu blir det en bra och väldigt mångbottnad metalplatta, vilket i och för sig är trevligt. Men den som köper skivan på riktigt tror jag har mycket mer att hämta.